Året är 1658 och Sverige har under många år varit i krig. För att slippa undan militärtjänst köper sig Jöns Ståhlnacka fri. Men det är svårt att betala skulderna, och till slut finns ingen annan utväg än att han och de två sönerna Erik och Abbe tar tjänst som drängar i bröderna Mommas nya gruva i Swappawaara. Även om längtan bort är stor, tvingas man bita ihop och jobba på.
Margareta Sarri skriver här en dokumentärroman med sonen Erik Ståhlnacka i centrum. Ståhlnacka har funnits i verkligheten, och kan spåras i en del historiska källor. På samma sätt är många andra moment i berättelsen – exempelvis bröderna Mommas gruvdrift – också baserade på historiska fakta.
Utifrån det lilla som är känt om Erik Ståhlnacka väver Margareta Sarri ihop en historia om ett människoliv. Boken är kargt skriven. Inte mycket till onödiga formuleringar eller målande beskrivningar, utan fåordigt, kärnfullt. Kanske är det just det som gör att berättelsen ändå känns trovärdig.
Publicerad: 2007-11-01 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-01 00:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).