Jag är generellt sett emot folk som ska tala om för en hur man ska läsa. (Kan kanske låta hycklande när man är kritiker, men jag tror varken jag själv eller någon annan har några absoluta sanningar att erbjuda.) Folk som tipsar om vad man ska läsa däremot är svåra att klara sig utan. Men det är klart att ekonomiska incitament kan vara god hjälp på vägen. När min redaktör frågar om jag vill läsa en bok om utfiskningen av haven så svarar jag med andra ord ”Ja, gärna!” Vad jag tänker är kanske snarare ”Öh … fisk?”
Men hur tacksam är jag inte för det! Isabella Lövins Tyst hav. Jakten på den sista matfisken är nämligen en av de bästa fackböcker jag läst på länge. Lövin tar ett akut och världsomspännande problem – det faktum att matfisken i haven är nästintill uppfiskad – och lyckas inte bara begripliggöra det, utan också ge och gå igenom en hel del förslag på lösningar.
Och det är kanske det konstiga med den här boken (förutom att den får till och med ålar att framstå som världens mest intressanta fenomen): trots att den pekar på så mycket som är fullkomligt vansinnigt, så inger den ändå en del hopp. Att med Isabella Lövin möta EU-lobbyister som driver igenom bidrag till en utplundring av hav och havsbotten som annars knappast vore ens kortsiktigt ekonomiskt lönsam eller forskare som är helt beroende av fiskerinäringens välvilja är att ramla med Alice ner i ett kaninhål fyllt av blodlystna drottningar.
Men Lövin är påläst, välartikulerad och framför allt engagerad. Hon ger konkreta tips både för argumentation och matbord och man blir helt enkelt glad att det finns journalister som hon.
Tyst hav är en svårslagen skildring av en enorm fråga. Fisken respekterar ju inte nationsgränser och fiskezoner, och i en ”allmänningens tragedi” resonerar alla som så att om jag inte grabbar åt mig så gör någon annan det. Resultatet blir en katastrof, såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt. Miljoner afrikanska fiskare förlorar till exempel sin näring – i dubbel bemärkelse – för att EU-länderna ska kunna upprätthålla sin överdimensionerade, övereffektiviserade fiskeflotta ännu några år.
Vi måste helt enkelt fråga oss vad i helvete vi håller på med, och för det är Lövins både välinformerade och enormt spännande bok ett fantastiskt hjälpmedel.
Publicerad: 2007-10-13 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 21:05
4 kommentarer
Tack för tipset!
Titeln anspelar förstås på Rachel Carsons "Tyst vår", som kom 1962 och skakade president John Kennedy och fick honom att förstå hur miljöförstöring påverkar biotoperna. Tyvärr fick han inte mycket tid att göra något åt saken.
"Tyst vår" blev enormt omtalad. Hur mycket förändring den ledde till är en annan sak.
#
Låter intressant, ska kollas upp.
Men det heter "allmänningens tragedi" (tragedy of the commons), inte "allmänhetens".
#
Det har du alldeles rätt i, Pontus, "allmänningens" ska det förstås vara. (Har ändrat nu. Att det också är allmänhetens tragedi behöver man ju heller inga citationstecken för att påstå…)
#
[…] ”Jag är generellt sett emot folk som ska tala om för en hur man ska läsa. (Kan kanske låta hycklande när man är kritiker, men jag tror varken jag själv eller någon annan har några absoluta sanningar att erbjuda.) Folk som tipsar om vad man ska läsa däremot är svåra att klara sig utan. Men det är klart att ekonomiska incitament kan…” Läs mer […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).