En e-postintervju med Håkan Olsson.

Hur skulle du beskriva det litterära klimatet i Sverige?

Vi är inne i fackböckernas, deckarnas och chicklittens glada dagar. De stora förlagen satsar verkligen hårt på de genrerna. Det är lite märkligt att se hur ”de stora” smalnar av mot likartad utgivning. De offrar sina varumärken för den s.k. marknaden. Det innebär i och för sig att de små förlagen får större tillgång till kvalitetsförfattare, som inte längre vill, eller får, komma ut på de större förlagen. Men det är fortfarande så att Bonniers är bäst, har den tyngsta utgivningen. Men även där tunnas det ut sakta men säkert.

Vad var drivkraften bakom att starta ett förlag?

Få påverka text och bild, få ut mer av författare och konstnärer samt att ha roligt. Kan man sedan tjäna en krona eller två så tackar jag för det.

Hur väljer ni ut det ni publicerar? Vad är er huvudsakliga inriktning?

Det luddiga begreppet kvalitet är det som styr utgivningen och det är alltid jag själv som först granskar manus och bilder. Om jag sedan tycker att det håller och är intressant, då lämnar jag det vidare till en lektör. Inriktningen ligger på svensk skön- och facklitteratur, samhällsanalys och konstböcker. Sedan får vi se hur förlaget utvecklas. Kanske blir det ett antal kriminalromaner framöver, av bättre kvalitet vill jag påpeka.

Hur stora upplagor brukar ni trycka av era böcker?

Normalupplagan på en inbunden titel ligger på 2.000 ex. Pocket 5.000 ex. Konstböcker 1.000 ex. Några få titlar har vi tryckt i större upplagor.

Hur ser balansen mellan det rent administrativa/ekonomiska och det kreativa/mer visionära arbetet ut? Vilken del slukar mest tid?

Om vi räknar säljet till det administrativa arbetet så tar det enormt mycket tid. Det pågår ständigt utan avbrott. Det gör väl iofs även den kreativa delen, men den kan man sköta samtidigt som allt det andra. Mycket pågår i hjärnkontoret samtidigt. Personligen så tycker jag att båda bitarna är väldigt intressanta. Det kanske är en förutsättning om man ska kunna leva på sitt förlag?

Vilka ser du som de viktigaste kanalerna för att nå ut med era böcker till läsarna?

TV, radio, tidningar, bokhandel, bibliotek, tja kommer inte på något ytterligare i all hast, men det gamla vanliga. Det gäller att jobba hårt med pressreleaser, föreläsningar, annonsering, besök i bokhandel osv.

Vad tänker du om storleken på förlaget – vill ni växa eller har ni redan hittat ett format som ni är nöjda med?

För tillfället ligger vi på ca. 10-12 titlar per år. Det räcker inte för att få en hållbar lönsamhet. 20 titlar per år känns som en rimlig utveckling. 4 titlar säljer bra, uppemot 10.000 ex. 6 titlar säljer sådär, det vill säga ca 3-4000 ex. 5 titlar går med nöd ihop och säljer 800-1000 ex. 5 titlar säljer 100-200 ex och går rejält back. Kan man få en sån utveckling på förlaget då fungerar det alldeles utmärkt. Den som lever får se.

Du har tagit initiativ till samarbete med andra förlag – hur ser det samarbetet ut?

Vi gör en gemensam tryckupphandling, 7 st förlag. Totalt så handlar det om 120 inbundna titlar och ca 60 pocket. Tanken är att vi ska få ner priserna med 20%, få längre kredittider och bli prioriterade i tidsplaneringen på tryckeriet. Vi har nått ganska lång med detta. Nya förhandlingar kommer att äga rum i november. Själv funderar jag på att dra igång ett samarbete runt marknadsföring. Flera förlag som samsas om annonsering i t.ex. tunnelbanan, på bussar, braskande annonser i de stora tidningarna osv. Vi måste få kraft att agera som de stora, tvinga ut böcker till läsarna. Ja, det är vad jag tror. Kommer att bli hånad för detta men det tar jag så gärna. Marknadsföring och sälj är fult för många kulturmänniskor.

Går det att betrakta förlagsarbete som ett vanligt jobb med reglerad arbetstid eller blir det mer ett ”dygnet runt jobb” som man alltid bär med sig?

Om man vill ha 40-timmarsveckor bör man inte starta företag överhuvudtaget. Räkna med 60-80 timmar i veckan om man gör en seriös satsning. Om man är nöjd med en liten utgivning på sådär 2-3 titlar per år, då kanske det räcker med 20 timmar. Men det blir lätt en sjuka, man blir beroende av de där rackarns böckerna.

Vad tänker du om tendensen att böcker generellt får allt kortare livslängd i bokhandeln?

Det är inte så konstigt med tanke på att antalet titlar ökat med det dubbla på tio år. Allt får inte plats i bokhandelns hyllor, de måste rensa med jämna mellanrum, tyvärr. Internetbokhandeln däremot har ju kvar titlarna länge. Det tråkiga med den ökande konkurensen är att det blir svårare och svårare att få lönsamhet i det lilla förlaget. Man säger att det är så enkelt att marknadsföra sig via nätet och att de små kommer att ta marknadsandelar, men det stämmer inte. Siffrorna visar det omvända. De stora säljer mer och mer, tar hela kakan och skickar de små till fattighuset.

Jag läste någonstans att du inte tror på backlist – varför inte?

Nej, på grund av den ökade utgivningen. Backlisten har blivit så fruktansvärt stor att det är svårt att nå ut med det man har. Speciella fackböcker kan säkert fungera, möjligen något annat också. Men i det stora hela så tror jag att backlisten är död. Däremot om man tänker att den stora pocketutgivningen egentligen är backlisten, då hamnar man i ett annat läge. Pocketförsäljningen ökar ju hela tiden. Till och med äldre människor pratar om att man hellre köper fyra pocket i stället för en inbunden.

Måste varje titel bära sina egna kostnader eller går det att tänka att en bredare titel kan finansiera en smalare?

De bredare måste finansiera de smalare, enligt den skiss jag målade upp tidigare. 20 titlar, fyra säljer, fem kraschar.

Vilka människor inspirerar dig? Har du någon/några förebilder i förlagsbranschen?

Jag har jobbat med böcker och förlag i över tjugo år och kan inte komma på någon förläggare som har inspirerat mig, däremot massor av författare. Det är där man finner energin, motsättningarna, möjligheterna, ja allt det kreativa. Ska inte glömma konstnärerna, det gäller samma där.

Kan du nämna någon bok som betytt mycket för dig?

12 år, Döden på larvfötter – Sven Hassel,
15 år, En dag i Ivan Denisovitjs liv – Alexander Solzjenitsyn,
22 år, Bröderna Karamazov – Dostojevskij,
28 år, Rövarna i Skuleskogen – Kerstin Ekman,
31 år, Kapten Nemos bibliotek – PO Enquist,
34 år, Dam med dåligt rykte på sin vanliga runda – Anne-Marie Berglund,
46 år, Går det åt helvete är jag ändå född – Agneta Klingspor,
osv

Skiljer sig ditt jobbrelaterade och ditt privata läsande åt på något sätt?

Absolut! Många manus skall läsas, fort ska det gå, 95% faller ur ramen och blir nobbade. Ett hårt jobb!
Men när man hittar det där underbara ljuvliga manuset så tar privatläsningen vid och man njuter i långa drag, sedan kastar man sig på telefonen så ingen annan tråkig förläggare hinner före.

Om du skulle ge ett råd till ett nystartat förlag – vad skulle det bli?

Gneta ihop ett startkapital, förbered dig på fem stenhårda men roliga år. Med rätt energi och kunnande så kan det gå vägen men deppa inte ihop om det går åt skogen. Du har ju ändå försökt, inte bara tänkt.
Nu när jag har tänkt 3 sekunder så måste jag rekommendera samarbeten i alla former med andra småförlag. Tryck, marknadsföring, mässor osv. Tänk på att du måste få ut förlagets namn för att överhuvudtaget kunna få in manus. Alltså är marknadsföringen viktig. Räkna med mellan 50- till 200.000:- per år. Med samarbeten får man ned de summorna ganska rejält.