Kommentarer till Legs McNeil Gillian McCain "Please kill me - Den ocensurerade historien om punken"

Av: Klas Rönnbäck

Klas Rönnbäck — Thu, 22 Feb 2007 08:36:29 +0000

Anders: jag håller inte alls med om att boken är tydlig om avgränsningen som görs: titeln säger inget om det och de nämner väl det heller aldrig (vad jag noterade åtminstone?) i själva boken, utan vi kastas direkt in i berättelsen.

Däremot framgår det ju tydligt i praktiken när man väl läser boken. Men som du säger, det är ju bara att acceptera hans perspektiv, och ta boken för vad den är.

Av: Anders

Anders — Sat, 17 Feb 2007 22:01:45 +0000

McNeil är väl väldigt tydlig med vad han är ute efter att skildra? New York-scenen på (främst) 70-talet och dess bakgrund. Har man preferenser för engelsk punk (vilket jag har) bör man nog bara acceptera hans perspektiv. Att han vill presentera (eller ta patent på) sin version av punken är helt i sin ordning – läsaren är fri till en divergerande åsikt. Men att McNeil istället skulle ha skrivit ett heltäckande verk om all musik som kallats, eller kallat sig, punk känns helt meningslöst.

Robert: Tack för tipsen. Haninge imorn?

Av: Ignatius

Ignatius — Thu, 15 Feb 2007 20:47:27 +0000

Den brittiska punken "givetvis" mer intressant?

Av: Robert - dsob@spray.se

Robert - dsob@spray.se — Thu, 15 Feb 2007 12:23:58 +0000

Boken är bra. Den beskriver den amerikanska punkens framväxt. Mer intressant är givetvis den brittiska. Jon Savages bok England's Dreaming är en tung tegelsten i ämnet. En mycket, mycket bra bok.
John Robbs bok Punk Rock är mer lättläst, mer lik Please Kill Me till upplägg, men inte lika grundlig.
Jag tror inte någon av dessa böcker är översatta.