Utgiven | 2006 |
---|---|
ISBN | 9177387414 |
Sidor | 318 |
Orginaltitel | Memories of John Lennon |
Översättare | Gunnar Redmalm |
Först utgiven | 2005 |
För många Beatlesfanatiker kom Yoko att bli ett skällsord. En gammal vän till mig kallade alltid en av sina bästa vänners flickvän för Yoko. Hon hade kört ner en kil i deras vänskap på samma sätt som Yoko Ono ansågs ha gjort mellan John Lennon och övriga medlemmar i The Beatles.
Å andra sidan hävdar de flesta, mer förståndiga människor, att så givetvis inte var fallet. Bandet hade redan börjat falla samman innan John mötte Yoko och istället ges hon en hel del credit för den person som han kom att bli fram till sin död 1980. Hon öppnade en helt ny värld för honom och i henne fann han en själsfrände.
Minnen av John Lennon är sammanställd av Yoko Ono och består av, precis som titeln anger, minnen av en gammal rockräv. Allt från enstaka meningar till längre berättelser.
Stjärnveteraner som Elton John, Jerry Lee Lewis och Mick Jagger hyllar på sina egna små sätt, men här finns även minnesbilder och dikter från personer som Steve Earle, Jello Biafra och Alicia Keyes. Bl a Jello Biafra (Dead Kennedys) berättar underhållande om hur han upptäckte rock and roll, som han liknar vid ett flygande tefat som zappade honom mellan ögonen. Just hans berättelse kan jag själv identifiera mig mycket med, då den påminner lite om min egen upptäckt av musiken.
Självfallet är bilden som alla målar upp av John Lennon nästintill helgonförklarande. Många menar att han förändrade världen tillsammans med Yoko Ono och deras kärlek var det starkaste som någonsin skådats. Dock hade ju även John och Yoko svackor och vid en tidpunkt var de separerade.
Elliott Mintz (mediakonsult och nära vän) sitter onekligen inne på en hel del intressanta historier från en svunnen tid. Hans återblickar till Johns förlorade weekend i Los Angeles och Las Vegas är oerhört fascinerande och ger en inblick i stjärnans då omsusade liv. Han skickades dit på order av Yoko som ville att han skulle ta igen sådant han ansåg sig ha missat och även om han konstant tjatade om att få komma hem igen och förkunnade sin enorma kärlek för Yoko, så bedrog han henne ändå under vistelsen.
De olika berättelserna visar också upp den osäkerhet som även en människa av John Lennons magnitud kan känna av. Att inte veta om man är önskad eller välkommen. Isoleringen från omvärlden och önskan om att ibland kunna vara mer anonym. Flertalet av berättarna ställer sig också den stora frågan om vad John hade kunnat göra för musiken, människorna och världen, om han fått leva.
Mest underhållande läsning står givetvis de människor för som träffat Lennon. De har naturligtvis en helt annan insikt än exempelvis tidigare nämnda Alicia Keys, som bidrar med en form av dikt, som ter sig ganska menlös i jämförelse med Jerry Lee Lewis minnen.
Det är en intressant bok Yoko Ono satt ihop och de bilder som visas, bl a av erkända Annie Leibovitz, säger många gånger mer än alla texter tillsammans.
Personligen har jag alltid haft bilden av John Lennon som lite typig och sarkastisk. En bild som inte är helt fel då andra också påpekar detta i boken, men de människorna kan även berätta om hans andra sidor och då framträder en betydligt mer tillfredställande bild av den gamle beatlen.
Publicerad: 2006-12-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-17 20:14
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).