Sällan har väl en dödlig tragedi varit så gynnsam som vulkanutbrottet över Pompeji och Herculaneum år 79 efter Kristus. Hur mycket fattigare vore inte vår kunskap om Romarrikets invånare utan denna makabra konservering av vardagslivet.
I Liv och död i antikens Rom ger forskarna Dominic Ingemark och Henrik Gerding med stöd i bland annat kvarlevor i Pompeji och Herculaneum en bred beskrivning av de antika romarnas vardag. I fem kapitel tecknas romarnas förhållande till äktenskap, barn och kärlek, till mat och dryck, arbete och fritid, bostad och boende samt döden.
Därtill ges en liten historisk översikt över politiska skeenden för orienteringens skull och en diskussion kring vilka källor som finns och vad vi egentligen kan veta eller gissa oss till om det här tvåtusen år gamla samhället. Det är ett mycket fint exempel på att vetenskaplighet och underhållningsvärde inte på något sätt måste stå i motsättning till varandra. Men om du frågar mig ligger förstås en del av historiens fascination just i det vetenskapliga avvägandet och teoretiserandet, eller med andra ord i det faktum att vi faktiskt inte vet allting säkert.
Det här är en fantastiskt fin bok med vackra nytagna bilder. Den som är alls intresserad av konst och design kan hitta en hel del inspiration bland mosaiker, väggmålningar, inredning och arkitektur. De bilder som gör djupast intryck är förstås de av gipsavgjutningarna efter människokroppar i Pompeji. Familjer på flykt som aldrig hann undan vulkanen utan bevarades i sammanpressad aska.
Men inte för inte hör Carpe diem, ”fånga dagen”, till de mest kända latinska citaten. Man har sällan tråkigt i antika romares sällskap och våra författare är aldrig alltför upptagna av begravningsceremonier, barnbegränsning eller farsoter för att inte också skjuta in skojiga anekdoter, som att italienska pissoarer fortfarande heter vespasiano efter den impopulära kejsaren Vespasianus som införde avgifter på offentliga toaletter.
Mycket av det urbana livet i Rom förefaller påfallande modernt. Bostadsbristen, trafikproblemen, kriminaliteten och svagheten för spektakulär underhållning, till exempel. För att inte tala om känslan av att befinna sig i världens mitt och skapelsens krona. Deras explicita intresse för sex har genom tiderna gjort både en och två forskare generade och länge chockerades man över att var och vartannat hus i Pompeji tycktes vara en bordell – tills man insåg att även vanliga romare inredde sina vardagsrum med erotiska väggmålningar.
Den som läst Maja Lundgrens roman Pompeji vet en hel del om det klotter som genom en grym och lyckosam slump bevarats för eftervärlden. Meddelanden som ”Maritimus slekar fitta för 4 as. Han tar mot oskulder.” eller ”Vävaren Successus är kär i Coponians piga Hires, som ju inte bryr sig om honom, men han ber hon ska förbarma sig. Detta skrev rivalen. Hejdå.” är ju inget som normalt anses värt att spara. Men visst ger det en ganska levande bild av medborgarnas vardagstillvaro?
Publicerad: 2006-09-16 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 20:35
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).