Utgiven | 2006 |
---|---|
ISBN | 9175887045 |
Sidor | 158 |
Så här i valtider … jo, faktiskt, det går delvis att läsa denna antologi om kungen, För Sverige – nuförtiden, som en hjälpreda inför valet av parti. För här uttalar sig både Fredrik Reinfeldt och Lars Ohly om kungen och monarkin, och de har naturligtvis helt olika uppfattning. Inte för att monarkins existens på något sätt är en valfråga just nu, men de olika ideologierna blir här tydliga. Även om man undrar varför Ohly, som så gärna vill ha bort de kungliga, tycker att det är självklart att fortsätta lägga pengar på att underhålla slott, även sedan monarkin avskaffats. Och här medverkar också socialdemokratiska Nalin Pekgul, som går emot sitt parti och vill säkra monarkins framtid och hennes partikamrat, riksdagsledamoten Hillevi Larsson, som är ordförande för Republikanska föreningen.
I antologin får både motståndare och förespråkare och mer tveksamma komma till tals. De flesta förespråkare oroar sig för att monarkin inte ska kunna överleva i framtiden. Så mycket av magin hos de kungliga har försvunnit. De riskerar att folket blir missnöjt om de blir för ”vanliga”, men de riskerar även samma sak om de beter sig som om de vore väldigt mycket förmer. Det krävs en balansgång.
En återkommande fråga är den om monarkin är förenlig med en demokratisk stat. Kan en demokrati tillåta ett ämbete som ärvs? Även monarkins historia i Sverige förmedlas och hur kungaätten Bernadotte uppstod. Amelia Adamo skriver särskilt om kronprinsessan Viktoria och tror att när hon blir drottning kan det kanske bli så att kvinnobilden förändras. Från andra skribenter framförs berättelser om personliga möten och minnen av kungen, hans komplicerade uppdrag som reklampelare diskuteras och det faktum att hans popularitet har ökat och frågan vad det kan föra med sig dryftas, med mera.
Antologin gavs ut lagom till kungens 60-årsdag den 30 april i år. Men den är alltså inte det minsta en traditionell hyllningsbok utan snarare en diskussionsbok. Och som sådan tycker jag den fungerar, jag får i alla fall lust att diskutera monarkins vara eller inte vara efter att ha läst boken.
Det är helt klart tre kapitel av de femton, som är mest läsvärda: kapitlet skrivet av professorn i historia, Dick Harrison, det som skrivits av författaren och översättaren Staffan Skott och det av den norske statsvetaren, journalisten och författaren Carl-Erik Grimstad. Harrison menar att paradoxalt nog har ingen kung i svensk historia haft lika mycket makt som Carl XVI Gustaf. Grimstad i sin tur, berättar bland annat om skillnaden mellan det svenska och det norska kungahuset och varför den svenska monarkin klarar sig bättre än den norska. Skott berättar underhållande om kungens franske anfader och rekommenderar en biografi om Karl XIV Johan från 1990, Bernadotte: the crowned sergeant, skriven av den brittiske historikern Alan Palmer:
Palmers bok är utmärkt. Han kan bland mycket annat också berätta att generalen Thomas-Alexandre Davy de la Palletière Dumas berättade för sin son om en vapenbroder, den stolte, yvige, djärve, talföre, humorfrie och ibland teatraliske gascognaren Bernadotte. Och sonen blev författare och byggde på dessa berättelser en ung äventyrshjälte med samma egenskaper, gascognaren d’Artagnan – som alltså är ett porträtt av den unge Bernadotte. Sverige styrdes i över trettio år av den fjärde musketören.
Redaktör Ögrens eget kapitel bidrar med alla möjliga fakta om kungen, samt de vanligaste argumenten för och emot monarkin. Antologin är på många sätt mycket allmänbildande och en del kapitel skulle till exempel säkert passa bra som grund till diskussioner i skolan. Det som gör att jag ändå inte kan ge den ett så väldigt högt betyg är att valet av skribenter kunde varit ännu mer ambitiöst. Nu har så kallade ledande opinionsbildare valts som skribenter. Men skribenterna kunde ha varit mer olika varandra sinsemellan, särskilt vad gäller yrken. Det skulle på så sätt ha gått att göra boken mer färgstark och lockande, det är ju ett viktigt ämne. Och så frågan som uppstår, fast jag innerligt hade hoppats slippa ställa den: varför är det tio manliga skribenter och fem kvinnliga?
Publicerad: 2006-09-08 00:00 / Uppdaterad: 2016-03-08 07:48
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).