Kommentarer till Allmänna Barnhuset "Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer – teori och praktik"

Av: A.B.

A.B. — Sun, 22 Jan 2006 15:07:56 +0000

Jag håller med dig, Mikael. Förtryck av flickor och kvinnor tar sig olika uttryck och man måste rätta åtgärderna efter det. Därför måste man alltså ha kunskap om saken, så att en flicka som går till skolsköterskan eller socialen eller polisen med problem som hot i hemmet av familj och släkt, inte skickas hem med uppmaningen att "prata med pappa".

Av: Mikael Thörnqvist

Mikael Thörnqvist — Fri, 20 Jan 2006 09:12:53 +0000

Svar till Sanne: Det förtryck som många flickor i vissa invandrargrupper utsätts för är möjligt att definiera och skilja från andra typer av förtryck och våld. Därför ska man också göra det, eftersom man då kan sätta in effektivare åtgärder mot det. Det våld som under de senaste åren ofta har kallats "hedersrelaterat" karaktäriseras av flera saker, till exempel
– offrets (som oftast är en flicka eller en ung kvinna) beteende anses inte bara vanära henne själv och familjen utan en hel släkt.
– våldet och förtrycket utövas också av både familj och släkt. Flickan står fullständigt isolerad. I extremfallet tar man livet av henne för att återupprätta hedern.
Självklart förekommer den här typen av förtryck i snart sagt alla grupper i samhället. Men det är en fråga om frekvens. I mitt arbete har jag kommit i kontakt med många tjejer som lever med hedersförtrycket. De har inga själva inga problem med att se avgörande skillnader mellan sin egen livssituation och det de kallar "svenska" tjejers.
I vissa områden är förtrycket oerhört utbrett. Till exempel arrangerar en del skolor i nordöstra Göteborg så kallad lovskola – särskilda aktiviteter i skolan under till exempel sportlov och påsklov – för de här flickornas skull. Skolan är nämligen den enda antydan till frizon tjejerna har. Där kan för en stund slippa familjens kontroll (om de inte har en bror i samma klass). Därför går de med glädje till skolan även under lovdagarna. Och därför är det också oerhört viktigt att skolan får fortsätta att i möjligaste mån vara en frizon för dem.
Huruvida det är lämpligt att med kirurgiska ingrep hjälpa en flicka som oroar sig för att mödomshinnan inte är intakt, tror jag man måste avgöra från fall till fall. Om det finns en risk att hon annars tar livet av sig, eller att hennes familj gör det åt henne, bör det självklart övervägas.
Vilket perspektiv som dominerar i en användbar bok om hedersvåld kan kanske variera. Men en feminism som blandar bort korten, och grumlar synen i stället för att skärpa den, är inte fruktbar.
Om någon vill diskutera ämnet mer privat är min mailadress miktho@hotmail.com

Av: Läsare

Läsare — Sat, 07 Jan 2006 15:28:48 +0000

"En fråga om heder" tror jag att en annan ypperlig bok heter i snarlikt ämne, om jag minns rätt. Sätter fokus på Fadime Sahindal och andra svenska kvinnor som drabbats av hedersrelaterat våld. Håller med Sanne:Men samtidigt finns det en risk att relativisera frågan i och med att begreppet "Hedersvåld" vidgas till att i stort sett inbegripa allt våld.

Av: Sanne

Sanne — Sat, 07 Jan 2006 15:06:08 +0000

Angående ungdomsmottagningen i Landskrona:
Det är naturligtvis en naivitet som får en att tappa hakan, men har de inte ändå satt fingret på en viktig sak – att egentligen borde inte relationer påbörjas som bygger på våld, hot, förtryck och heder. Det är inte ansvarsfullt av en ungdomsmottagning att sy samman en flickas mödomshinna för att hon förhoppningsvis ska blöda. Eller?

Och ska inte en bok som behandlar våld mot kvinnor i patriarkala familjer vara skriven utifrån ett feministiskt synsätt?

Av: Sanne

Sanne — Sat, 07 Jan 2006 15:05:49 +0000

Det är självklart rasistiskt att mumla om tolerans och förståelse för "kulturskillnader", men varför protesterar folk när man vill vidga begreppet hedersvåld? Hedersvåld förekommer inte bara i invandrares "kulturer". Det förekommer hos kristna, ateister, rasister, muslimer, homofoberÂ… Jag läste nyligen i tidningen om en kvinna som blivit mordhotad av sin familj för att hon var ihop med en muslim. När hon kom hem och berättade att hon var gravid med sin muslimske pojkvän misshandlade föräldrarna henne så gravt att hon fick missfall. Det är typiskt hedersvåld. Så också när en homofob man misshandlar en homosexuell man till döds för att denne stött på honom – den homofobe mannen försvarar sin heder. Så också när homosexuella ungdomar blir utsparkade hemifrån, eller när kristna föräldrar bryter kontakten med sin dotter när hon gifter sig med en judisk man.

Läs mer här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=510176&previousRenderType=6

Av: A.B.

A.B. — Sat, 07 Jan 2006 14:15:39 +0000

Alltid en början, även om den verkar slarvigt gjord. Att rättssystemet inte tycks gälla barn med rötter i "heders"-kulturer är en skandal.

Tjatet om att svenska män också är våldsamma har retat mig i åratal nu. Därför att DET VET VI, sedan ett par tusen år. Och det får inte skymma det faktum att barn och kvinnor från "heders"-kulturerna har detta vardagsvåld också – PLUS "hedersvåldet". Och på toppen av det de svenska myndigheternas flathet.