Och precis – om det ska vara Stephanie på omslaget så stämmer det inte överens med den bild av henne som ges av historien.

För övrigt tyckte jag din teori om Stephanie = Stephen var intressant.

Det jag menade med "turen" var väl mest att King knappast kunnat ge ut detta som en roman via sina vanliga kanaler. Den får ju trots allt "The Girl Who Loved Tom Gordon" att se ut som Bibeln, omfångsmässigt. Med normal pocketsättning hade den knappast kommit över 100 sidor.

Det kan mycket väl föreställa Stephanie, men även om det gör det är det ju uppenbart inte i samband med historien – får man hoppas, med tanke på åldersskillnaden mellan henne och kollegerna. (Jag gillar iofs omslaget rent stilistiskt – det passar verkligen förlaget, om än kanske inte just den här boken. Ska det vara pulp ska det vara pulp, liksom.)

Förlaget kontaktade King för en så kallad "blurb" (citat från känd person) till någon av deras böcker eftersom de visste att King var ett fan av Hard Case Crime. I stället fick de en hel bok, precis i den stil som de vanligtvis ger ut: korta, deckarpockets. Det handlar alltså inte om att King " haft turen att hitta ett förlag som vill ge ut det som en roman".

Vidare ska väl omslagstjejen föreställa just Stephanie, vilket mycket väl har en anknytning till historien. Dock ska jag tillägga att jag personligen inte gillar omslaget, tycker det är gubbsjukt och förlegat.

I övrigt – fin recension och så.