Här är boken som SJ borde dela ut till alla resenärer vid varje vagn- och växelfel. Den får tiden att stanna och en liten försening skulle kunna förvandlas till en lustfylld njutning.

En fönsterplats från T-centralen till Flen med Ulf Lundkvist som reseledare är lika mycket en resa i hans huvud som genom den svenska kulturhistorien. Genom fönstret ser vi gamla dansbanor, en tid när tonåring var ett okänt begrepp, och vindpinade kutryggiga figurer över ensliga landskap som vandrar mot ingenstans. Det finns mycket att fundera över. Lundkvist tecknar människospår. Bilderna eggar fantasin och det är lätt att känna igen sig.

En liknande bok om en kort tågresa kom ut 2003 och hette Pendlarens väg av Lennart Hellsing och illustratören Riber Hansson. Den handlade om en viking som fick åka pendeltåg mellan Gnesta och Märsta. Där var storstadens excesser i centrum. Hos Lundkvist är det glesbygden som skildras. Trisstesen är vår trognaste vän och blir liksom själva meningen med våra liv. Den gör sig påmind redan i storstadens biljettlucka. Behöver jag säga att Lundkvist är fruktansvärt rolig?

Många figurer och stämningar känner jag igen från tidigare Lundkvistserier och en älg som badar tror jag mig minnas från en stripp på 90-talet. Ibland använder han sig av kollagetekniken och fotografier, men oftast är det svartvita tekningar med fåordiga och kärva textrader.

Vad ska vi göra idag?

Släpa sten tills vi blir fördärvade men i skymningen när vi ätit våra rovor kan vi väl hasa bort till galgbacken … Det är ju vår bröllopsdag.

Synd bara att resan går så fort. Jag vill gärna sitta kvar i Lundkvist sällskap ända till Hallsberg. Så kul kan det vara att åka tåg.