Kommentarer till Tore Renberg "Mannen som älskade Yngve"

Av: Maja

Maja — Mon, 29 Dec 2008 17:31:16 +0000

Grymt bra bok! Inget klyscigt tonårstjafs. Äkta vara, det är kärlek. Tore Renberg använder det där ursköna språket som får mig att nästan rysa, äntligen någon som förstått hur man skriver en riktigt bra bok. Varför skulle omslaget spegla innehållet, det har det väl aldrig gjort förr!
Hög igenkänningsfaktor, och klockren dialog. Antingen förstår man, nickar och skrattar högt, eller så förstår man inte alls.

Av: Daniel

Daniel — Wed, 10 Dec 2008 13:02:45 +0000

Visst är det en Springsteenpastisch på omslaget. Men, de flesta av kommenterarna verkar ha glömt att sjalen i bakfickan, vilken färg den hade och i vilken bakficka den satt i, var olika signaler inom homovärlden förr i tiden, så där har nog recensenten inte missat något.

Av: Anneli, PS

Anneli, PS — Tue, 09 Dec 2008 21:05:29 +0000

Approp det sk. "homotemat" har Tore Renberg själv sagt att boken handlar om den där blinda dåraktiga förälskelsen som ibland kastar sig över en, kortvarig men urstark, och "denna gången var det en gutt" – inget mer med det.

Av: Anneli

Anneli — Tue, 09 Dec 2008 21:03:10 +0000

Håller med "R" till punkt och pricka. Det var så här det var att vara tonåring. Allt var överdrivet. Allt var jättestort. Allt var livsviktigt. Så är det väl fortfarande ibland? Jag älskar den här boken, och jag har läst både skrivarkurser och litteraturvetenskap, så jag är ingen fjortis som bara läst barnböcker. Alla jag rekomenderat den till har rekomenderat den vidare. Och om man inte kan hålla med om något annat, så kan vi väl i alla fall vara överrens om att bättre nykterhetspropaganda än denna bok finns inte …

Av: R

Sat, 26 Apr 2008 16:11:56 +0000

Personligen gillar jag skarpt hur Renberg väljer att framställa Jarles känslor. Kanske för att jag minns förälskelserna i den åldern just som varandes hötorgskonst?

Omslaget är för övrigt en pastisch på bossens "born in the USA"-omslag, precis som någon annan nämner. Det finns flera finurliga små kopplingar i det som recensenten uppenbarligen har missat.

Av: mika

mika — Wed, 05 Mar 2008 14:37:56 +0000

jag tycker mkt om boken, den ger läsaren humor spänning och .. hur man nu ska säga det, annorlunda läsning! Den bästa delen är lugnt när allt går fel för honom, den vilda festen. Jag kan känna igen mig i mycket och tycker att den kvällen beskrivs på ett väldigt bra sätt. Tycker dock att "bakisdagen" kunde varit värre då han hade sitt livs värsta dag/natt innan. Men är mkt nöjd med det jag läste, blev helt fast i den:)

Av: moa

moa — Thu, 13 Sep 2007 10:56:42 +0000

jag tycker den är underbar.

Av: Susannan

Susannan — Sat, 13 Jan 2007 18:58:31 +0000

Jag är för ung för att minnas den omvälvande tidsepoken, och jag känner inte den nostalgi som det verkar vara meningen att man ska känna. Jag bara läser sida upp och sida ner om band som huvudpersonen tycker om eller förkastar, och eftersom den djupaste analysen kring musiken verkar vara "det är bra för det är alternativt" blir det ganska tråkigt i längden. Dessutom – som David Enemar skriver – karaktärerna är patetiskt platta, lite som seriefigurer.

Av: nicke

nicke — Fri, 22 Dec 2006 10:54:29 +0000

Hmm, jag tycker det här var en fin berättelse. Jag är, till skillnad från de flesta här, tagen och känner mig berörd. Cool.

Av: Elisabeth

Elisabeth — Mon, 07 Aug 2006 23:22:22 +0000

Jag ser att alla tolkat boken på mycket olika sätt (vilket é helt normalt).
Att Jarle blir kär i Yngve bara för att vara ball som Enemar säger, tror jag inte stämmer. Han vill ganska ofta ha ur Yngve ur sitt liv. Och ibland är det helt tvärtom. Detta gör att det blir en enorm förvirring som kanske gör att kärleksbeskrivningarna från Jarle inte blir så detaljrika som de kunde varit om det istället var en tjej Jarle var kär i. Han är trots allt bara en hormonell tonåring med inte särskilt mycket erfarenheter. Men visst, lite platt kanske någon del var.

Sen var slutet lite underligt. Jag ville veta mer, vad hände?

Annars skriver Renberg väldigt fina stycken om saker med hög igenkänningsfaktor, som t.ex. förälskelsedjuret m.fl. (Det är ett tag sedan jag läste boken) Boken var en speciell upplevelse i sig. Oftast på ett positivt sätt, ibland mindre bra.
Jag upplever boken som en av de bästa jag läst hittills, så hos mig har den hedersplatsen i min bokhylla.
Tack och hej!