Andy är inte riktigt som alla andra. Han har ett på gränsen till sjukligt intresse för Londons tunnelbana som gör att han klockan fem på morgonen dagen innan han ska gifta sig står vid tunnelbanestationen vid Morden för att inom ett dygn besöka alla tunnelbanestationer i Londons t-banenät. Det är 267 stycken. Världsrekordet är 19 timmar, 59 minuter och 37 sekunder.

Hela historien vore rätt meningslös om det inte vore för det faktum att Andy gör detta på grund av ett vad. För att göra det hela lite mer rafflande så är hans insats i vadet i stort sett hela hans bröllop. Vilket innebär att om han förlorar vadet är risken rätt stor att han även förlorar sin blivande fru.

Så påbörjar han sin resa. Redan från Morden får han sällskap av uteliggaren Brian som sedan följer honom som vapendragare och fotograferar varje tunnelbaneskylt med engångskamera. Parallellt försöker den andre parten i vadet, vännen Rolf, att förstöra bröllopet eftersom han själv är kär i Andys fästmö. Den här boken skulle med andra ord kunna ha allt – ett uppdrag som måste slutföras för att rädda den sköna jungfrun, en trogen Sancho Pancha, en svekfull vän och en lång resa. Tyvärr räcker det inte alls så särskilt långt.

För det första vore det enda logiska att avbryta vadet och bara åka iväg och gifta sig. Det är otroligt irriterande att han inte gör det. För det andra så är det inte på något sätt särskilt upphetsande att läsa om det snabbaste sättet att ta sig från Lancaster Gate till Hampstead. För det tredje är det bara i allmänhet rätt intetsägande.

Till bokens försvar kan man möjligtvis säga att den innehåller en del intressant fakta om Londons tunnelbana och att skildringen av en kille som har ett så brinnande intresse för något så udda som tunnelbanan understundom blir lite smårolig. I övrigt är nog det snällaste jag kan säga om den här boken att den har en klockren titel. För tunnelseende är just vad den här killen lider av. Tyvärr avslöjar författaren redan i sin inledning att det är en kompis till honom som har kommit på titeln, så inte ens det kan jag tillgodoräkna honom.

Tunnelseende kan inte med bästa vilja i världen beskrivas som en särskilt bra bok. Om man av någon underlig anledning skulle hysa en allomfattande kärlek till och intresse för Londons tunnelbana så finns det möjligen poänger med att läsa den här boken. Annars är min rekommendation att man låter bli.