Historien om tvillingar som skiljs vid födseln. Det är något magiskt med den tanken. Vad händer om man skiljer dem åt och de uppfostras i olika miljöer? Blir de helt olika eller lika, vet de att något saknas eller märker de absolut ingenting?

Ulltott och William är tvillingar. De skiljs vid födseln. Ulltott uppfostras av rövare i en grotta medan William har det betydligt bättre. Han ska få bli page för att sedan kunna bli riddare.

Dagarna efter en medeltidsvecka i Visby är jag omtumlad, trött och förvirrad. Jag har kastats mellan tidsåldrarna och mellan nu och då och sedan.

När jag på nytt sjunker ner i medeltiden i Enhörningens gåta vaknar jag snabbt tillbaka i den andra tiden. Jag känner dofterna och röken från grottan, jag ser väpnarna som passar upp riddarna. Jag vet precis, för jag lever också i medeltiden ibland.

Boken är spännande och medryckande. Det är lätt att leva sig in, att föreställa sig att vara en del av historien. Enkel att läsa och en källa till inspiration. Jag älskar böcker som får mig att känna att jag vill läsa vidare att jag vill veta mer och det vill jag när jag läser om bröderna.

Visst är det en riddarberättelse, men det är inte därmed sagt att det är en pojkbok. Det här är en historia som lämpar sig för alla, både pojkar och flickor, men även för vuxna. Kan t.ex. tänka mig att den skulle kunna göra succé som högläsningsbok i skolan.

Hur går det och hittar det tillbaka till varandra?