Miljöbeskrivningar har egentligen aldrig riktigt varit min grej. Jag har alltid föredragit författare som målar ett emotionellt landskap och överlåter så mycket som möjligt av den fysiska verkligheten till läsarens fantasi.

Nu är ju förvisso Resan till Norden reseskildringar, varför ju givetvis miljöbeskrivningar är en fundamental del av dess essens. Faktum är att Resan till Norden mer rättvist kunde betecknas som miljöbeskrivningar än som reseskildringar. Boken ägnas nästan uteslutande åt att beskriva de miljöer som Capek och hans fru färdas genom och inte så mycket åt människorna och kulturen. Det blir nästan som en fotobok, fast utan fotografier, men med enstaka illustrationer istället.

Större delen ägnas åt båtresor längs norska kusten, medan Danmark och Sverige mer skildras i förbifarten på väg dit och på väg hem, vilket är litet synd, jag hade gärna läst mer om Capeks intryck av Sverige.

Men även om jag hade hoppats att det skulle handla mer om människorna och kulturen och att Sverige skulle fått mer utrymme så lyckas Capek ändå i vanlig ordning ge Resan till Norden en viss charm och man har i slutändan ingenting emot att följa med honom på resan till norden, allt Capek skrivit är läsvärt, det här är bara inte något av hans bästa.