Recension

: Cosmopolis
Cosmopolis Don DeLillo
2004
Atlantis
5/10

Livet som cinema

Utgiven 2004
ISBN 9174866931
Sidor 197
Översättare Caj Lundgren

Om författaren

Fotograf: Thomas Victor

Don DeLillo är född 1936 i New York. Han har ett rikt författarskap bakom sig med stora romaner. Med ”Under jord” bevisade han definitivt att han tillhör Amerikas ledande författare. 1985 belönades han med National Book Award och 1992 med PEN/Faulkner Award. Han är medlem av The American Academy of Arts and Letters.

Don DeLillo – En sida om författaren.

The Don DeLillo Society – Amerikanskt författarsällskap.

Sök efter boken

Ung, intellektuell, multimiljardär och i behov av en klippning. Vad skulle du göra då? Förmodligen åka till en frisör. Det är också vad Eric Packer bestämmer sig för en ödesdiger aprilmorgon år 2000. Därmed lämnar han sin roterande etagevåning och sätter sig i en högteknologiskt utrustad limousin. Från baksätet ser han ett Manhattan liksom på film. En film som han gör allt för att få en roll i.

Cosmopolis är en odyssé genom Manhattans arkipelag. Men det finns inte några gamla grekiska väder- eller krigsgudar som fördröjer Packers resa. Det är istället trafikstockningar, attentatmän och älskarinnor. Men den ende gud som Packer tycks ha något otalt med är författaren DeLillo själv.

Det är den kapitalistiske världsmedborgarens undergång som intresserar DeLillo. Att med dollar ha tillgång till allt. Att alltid få de senaste börskurserna serverade. Att vara ekonomiskt, socialt och geografiskt obunden. Att vara fri. Kort och gott att vara kosmopolit. Den amerikanska drömmens slutstation? Baksidan heter rotlöshet. En rotlöshet som, enligt DeLillo, alltid kommer ta överhand och få människan att gräva sin egen grav. Ingen står pall. Inte ens Eric Packer. Och han gräver med stor förtjusning. Att bli ruinerad är hans frigörelse.

Som storstadsskildring är perspektivet överraskande. Erik Packer svindlande höga utsiktspunkt på Manhattan, världens kanske bäst fungerande mångkulturella stadsdel, ger hela den här berättelsen en surrealistisk ton. Eric Packers verklighet är overklig. Han är en voyeur. Okänslig för den fysiska verkligheten.

Boken är filmiskt berättad – kanske ingen slump att den tillägnas den filmälskande Paul Auster. DeLillo staplar helt enkelt scener på varandra, men utan att bygga upp en trovärdig historia. Bara enstaka bilder fastnar, som den dagliga läkarundersökningen i baksätet på limousinen, eller alla slumpvisa möten med sin nya fru som Packer knappt lärt känna. Medan andra scener mest liknar filmiska klichéer. Då visar DeLillo, medvetet eller inte, en misstro till litteraturens förmåga att gestalta, istället för att lita på att läsaren kan uppfatta och ta till sig det som brukar kallas litteratur. Det blir helt enkelt svårt att komma in i Cosmopolis, även om budskapet är tydligt. Man förblir liksom Packer en voyeur.

Eric Packer är en Ikaros som i sitt fall passar på att göra många snygga piruetter. Någon annan dramatik eller vändpunkt finns egentligen inte. Det trots att Packer till slut hamnar i en revolveruppgörelse. Samtidigt kan jag förstå om någon kan se det här som en kultbok, kanske i bratskretsar?

DeLillo förmedlar en kul idé, som tyvärr bara förblir en kul idé. Någon stor läsupplevelse blir det inte. Mest underhållning för stunden. Ärligt talat känns det som att han har skrivit boken med vänstra handen medan tankarna har varit på något annat.

Slutligen undrar jag varför han har daterat historien till innan den 11 september. Går den här historien inte att berätta annars? Finns det inte några kosmopoliter kvar? Kanske är det därför jag tycker Cosmopolis landar lite fel?

David Enemar

Publicerad: 2004-05-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-11 19:35

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1194

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?