Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 9146201548 |
Sidor | 139 |
Debut 2003 är den tredje debutantologin från Wahlström & Widstrand, en liten skara författare som blivit utvalda av en jury bestående av förläggare och författare. Som recensent (tyckare) av denna antologi trevar jag frågande innan fingrarna når tangentbordet. Syftet med antologin, enligt förlaget, är att ge debutanter en chans att synas innan de blir fullfjädrade författare. Tyvärr ger några enstaka sidor inte författarna nog med svängrum för att texterna ska komma till sin rätt.
Kanske är det därför jag trevar. Kanske är det därför det känns ljummet.
Sju debutanter trängs på ett hundratal sidor, tre poeter varav en valt att skriva en kortnovell, Niklas Åkesson (tidigare publicerad i bl a Tittut! – Tio nya svenska författare, underligt att han medverkar som debutant) och fyra novellister.
Johanna Ayres vevar igång antologin med tre fartfyllda dikter. Ayres beskriver den automatiska vardagen på ett mekaniskt sätt. Hon skalar av verkligheten och ser bortom den föreställda låtsasvärlden. Hon lyckas frammana en eftertanke hos mig. Poeten Linus Gårdfeldt är en av två manliga författare i antologin. Hans dikt ”Rävlampa – en introduktion” pulserar för sig själv, avgränsat från de andra debutanterna (läs textutdrag).
Klara Bengtsson presenterar sedan två kortare noveller som utspelar sig i en gammalmodig torparmiljö, ”Sålunda talar längtan” och ”Öppnet landskapar sig”. Elin Boardy låter sina noveller utspela sig i en harmonisk amerikansk miljö. Gemensamt för dessa två författare liksom för Mia Öström är att de smyger som katten runt het gröt. Ifrågasättandet av den rådande situationen och den tysta överenskommelsen om att allt är normalt ekar i deras historier och lyssnar man noga hör man hur det knakar i fogarna. Det finns en längtan efter nya relationer och kärlekar…
Det hela är anmärkningsvärt. De tre debutanterna är alla födda under sjuttiotalet utom Öström. En generation som fått mer frihet och valmöjligheter än någon tidigare lyckas inte bryta sig loss från sig själva. De rör sig ständigt runt det som kunde ha varit och slutligen känns det hela hopplöst. Kanske är det en spegel av konsumtion- och reklamsamhället där valmöjligheterna har blivit för många och slutligen faller vi in i någon typ av egocentrerat apatiskt ältande. Lite drag under galoscherna och öppnare tilltal gentemot läsaren hade inte skadat. Bjud in till fest för tusan, läsfest!
När jag kommit så här långt har mitt nyfikna sinne svalnat. Karin Tjäder serverar i ”Mariatorget efter frosten” en trevlig berättelse om nostalgiska ryska ungdomar i Stockholmsmiljö. Varför hon valt ryssar till sitt persongalleri är dock en gåta för mig. Tydligen är novellen en del av ett större projekt som för tillfället ligger på is. Så håll ögonen öppna. Åkessons ”Komediantens längtan” mixar allvar med humor. Han skämtar om samtida händelser och beskriver unga människors jakt efter identitet i stadsmiljö. De här två lättar upp stämningen, de bryter av mot de andra ganska lama novellerna.
Ser man antologin som en uppmuntran, en chans för framtida författare att synas är den en bra idé. Jag kan dock inte sluta att tänka på allt vi inte får läsa. Om det här är det bästa Wahlström & Widstrand hittade hos nya förmågor utan att våga publicera dem i något större format, ja då börjar jag fundera på hur mycket den svenska publiken går miste om. Hur många manuskript skickas in till förlag utan att någonsin nå en publik.
Nej, jag tycker att dessa framtida författare, som i vissa fall varit med ett tag i författarsvängen, borde skramla ihop lite pengar och ge ut var sin bok och visa vad de går för. Det skulle ge dem en rättvis chans, en chans att visa vad de kan.
Publicerad: 2003-05-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-10 22:56
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).