Det finns ett fåtal författare och böcker som jag närmast missionerar för, som jag försöker pracka på människor jag känner och inte känner så fort jag får chansen. Michel Faber är en sådan författare, om man frågar mig är han en av de största litterära begåvningar som någonsin levat. Dessutom har han visat sig vara hyfsat produktiv och det är ju aldrig fel när ens favoritförfattare är produktiva. Michel Faber debuterade 1999 med novellsamlingen Some Rain Must Fall And Other Stories och har sedan dess hunnit ge ut en roman och två kortromaner, i september kommer dessutom ytterligare en titel ut på diskarna.

The Hundred and Ninety-Nine Steps handlar om Siân som jobbar på utgrävningarna av Whitby Abbey. Siân plågas av mardrömmar, varje natt drömmer hon att hon blir mördad av en man med mycket stora händer. Dessutom misstänker hon att hon drabbats av cancer, men hon har lovat sig själv att aldrig mer sätta sin fot i ett sjukhus. En tidig morgon träffar hon en man och dennes finska lapphund. Siân bekantar sig med mannen som kommer att ge henne en gammal flaska som han ärvt av sin far, en flaska innehållande en bekännelse.

The Hundred and Ninety-Nine Steps är en kort roman på endast 122 sidor, dessutom innehållande vackra färgfoton. Att genrebestämma den är svårt, men den innehåller bland annat drag av spökhistoria, den historia som finns är litet svävande och berättad i ett skönt tillbakalutat tempo. Karaktärsteckningarna är som vanligt med Faber briljanta. Det enda man möjligtvis skulle kunna klaga på är att Faber skulle ha kunnat göra mer av historien, men samtidigt finns det en charm i att han inte gjort det. Precis som vad gäller de två tidigare titlar av Faber som jag recenserat så nöjer jag mig inte med att rekommendera er att läsa Faber, jag vädjar till er att läsa Faber, en sådan här stor författarbegåvning får ni inte gå miste om att läsa.