Det finns en friskhet i Inga-Lina Lindqvists ord som får vingarna att lyckas lämna marken och vara fart och fläkt ibland … och ibland skör poesi. Men oftast är det endast ord. Det ryska som jag kanske gärna idealiserar lever eller så är det bara fläkten av något tvärkulturellt.

Översättningarna av ryska dikter är poesi, men samtidigt finns mycket som är intetsägande i denna samling, som kanske ska vara den bråte som dikter växer ur, utan att skämmas. Är det så blir nästa bok suverän, den här har bara glimtvis något att ge.

Tycker man om "Så funkar skilsmässan" i början av boken, den härliga prosatexten vilken har farten, så kommer inget liknande efteråt i hela boken och tycker man om dikten "Poetik", vilket jag gör, så finns inget liknande den heller.

Det är bråte att rota bland nere i källaren, en måste vara motiverad för det, svårt när det finns bibliotek, med välsorterade hyllor med litteraturhistoriens alla verk på 100 meters avstånd. Så lite slöseri med papper vill jag mena, men dock med förbehållet att det finns korn som Inga-Lina Lindqvist kan mala ner och göra mjöl och baka ur den här boken till bättre böcker. Talang finns.