Att tro eller att veta?

: Hur kan man tro? Om tro och vetande i vår tid

Hur kan man tro? Om tro och vetande i vår tid Stig Dellström: 2001; Wahlström & Widstrand; 6/10

Utgiven	2001
ISBN	9146180850

Om författaren

Stig Dellström växte upp i Älvsjö utanför Stockholm på 50-talet. Han är teol.lic i religionsfilosofi och arbetar som kyrkoherde i Fresta församling utanför Stockholm. ”Hur kan man tro?” är Stig Dellströms första bok. Han har tidigare deltagit i religionsdebatten genom ett flertal artiklar i svensk dagspress och i kyrklig och teologisk fackpress.

Etiketter

Sök efter boken

I Stig Dellströms bok Hur kan man tro? Om tro och vetande i vår tid diskuteras just frågor som rör tro och vetande, och vart gränsen däremellan går. Dellström går bland annat igenom olika teologers lösningsförsök på konflikten mellan religion och vetenskap, diskuterar vetenskapens roll i förhållande till religionen, reder ut språkliga betydelser och avslutar genom en diskussion om hur man kan förhålla sig till problemet tro och vetande.

Hur kan man tro? Om tro och vetande i vår tid är på sätt och vis en fortsättning på den hetsiga religionsdebatt som blossade upp på 50-talet i och med den tidigare professorn i praktisk filosofi i Uppsala, Ingemar Hedenius, religionskritiska bok Tro och vetande. Boken väckte rabalder inom den teologiska världen i Sverige och Hedenius ”tre postulat” har sedan dess bildat stomme i den intellektuella religionskritiken i Sverige.

Boken är tänkt som en slags introduktion och säger sig inte kräva några förkunskaper i varken filosofi eller teologi. Dellström förklarar på ett enkelt sätt och illustrerar med många exempel, vilket gör det ganska lätt och överskådligt. Men det är ändå frågor som kräver tankeverksamhet att sätta sig in i, så jag rekommenderar inte boken som snabbläsning.

Visst finns det ett kristet förhållningssätt i boken, men det känns inte påtvingat. Snarare gör det en liten hedning som jag nyfiken på livsåskådningsfrågor. Den här en bok för den som är intresserad av ”livsåskådning och sätten att se på vår värld och verklighet” som bokens baksida uttrycker det, och som efter en lång vinter längtar efter lite hängmattsfilosoferande.

Textutdrag (Visa/göm)

Annandag pingst 1923 "Om att inte gå och drälla med bollen"

Sigfrid "Sigge" Lindberg stod kvar på mållinjen när de engelska landslagsspelarna stormade fram. Detta var hans normala position. Där hade han stått i match efter match i Helsingborgs IF och i landslaget, och han tänkte inte ändra spelstil bara för att det var proffsspelare på andra planhalvan.
Han var trygg mellan stolparna och kände inte till några andra sätt att vakta målet. Knappt fyra meter att bevaka åt varje håll. Han nådde till stolpen med händerna om han kastade sig åt höger. Samma om han tvingades jobba till vänster naturligtvis. Om han behövde kunde han också glida med fötterna före ända bort till stolpen, och förhoppningsvis nå bollen innan den passerade mållinjen. Att nå upp till ribban var inga problem: armar sträck och ett litet skutt, så nådde han säkert uppåt tre meter. Han var möjligtvis rädd för att bli överspelad av de höjdbollar som med vindens hjälp och ibland skyttens teknik siktades mot området där hans ribba mötte stolpen, krysset, som man sa. Där var han lika sårbar som alla andra målvakter.
Men hans självförtroende, starka ben, kraftiga breda kropp, kvicka tanke, våghalsiga språng i luften och position på mållinjen hade räddat honom många gånger i svåra lägen. Det var just hans explosivitet på mållinjen i kombination med oräddheten som skilde ut honom och gjorde honom så säregen. Om han någonsin tvivlade på sin förmåga kunde han trösta sig med att alla konkurrenter i landet hade mindre begåvning än han själv för denna moderna och spektakulära syssla.

Annandag pingst 1923 var en varm dag. Sigge Lindberg var trots det iklädd grov vit keps, vit långärmad bomullströja, kraftiga ljusa knäskydd, mörka knästrumpor och ankelhöga fotbollskängor med dobbar. Detta var den mest proffsiga och ändamålsenliga målvaktsutstyrsel som gick att uppbringa vid den här tiden, och den svenske landslagsmålvakten gav i alla avseenden ett lika proffsigt intryck som kollegan Ernest Clarke Williamson från Arsenal som i sin randiga målvaktströja vaktade det engelska målet.

Johanna Look

Publicerad: 2001-06-04 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-01 09:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #220