 |
 |
 |
 |
 |
 |
||
 |
 |
||
| |||
|
|
|
|
|
|
||
|
|
||
|
| |||
Jonas Pettersson om Stig Claesson |
|
|
Jag fick frågan om vilken som skulle kunna vara "Slas" bästa bok eller om jag minns något speciellt ur hans produktion. Jag skulle enkelt kunna svara att allt är bra och mycket är riktigt jävla bra. Skulle jag behöva precisera mig så blir det svårt, vissa saker flyter ihop med varandra och minnet sviktar. Tyvärr ligger hela min boksamling i en stor hög på golvet, p.g.a. en renovering, så det är inte heller lätt att sätta sig ned med böckerna för att ge ett samlat grepp. Men kanske skulle det vara när Gustav Rune Petterson i "Henrietta skall du också glömma" står och steker fläsk, hör söndagsgudstjänsten på radio och blir förbannad när han tittar på sin pinnsoffa i köket. Detta för att ingen rödblommig piga ligger och bligar över täcket eller någon dräng inte ligger och hästar på sofflocket. Han slår då självfallet denna soffa sönder och samman. Vad skulle han annars göra? I denna bok finns också den mycket specielle fluktbögen som får det att kila genom att skrika kommunistiska slagord i ett "porrtält", stående på en pall med byxorna neddragna. Kanske den djupt deprimerade mannen med författarambitioner som tar sig ner till solkusten för att supa och kanske skriva, supa blir det men inget skrivet i "En vandring i solen". Han halkar in på en ny karriär, går in skor åt andra turister (en föregångare till Sally). Detta som terapi och han finner i alla fall kärleken i en norsk reseledare. Slas återkommer till vissa händelser i sitt liv och vissa sinnesintryck och självfallet till konkreta insikter. Detta roar mig och troligen även Slas då saker ibland upprepas, vrids och vänds på och kommer upp till ytan i en liten annan skrud. Detta sker t ex i "Min vän Charlie" (1973) och "Följ alltid Cecilias exempel" (2003), som båda handlar om en liten by i Kanada, den fransktalande delen, i vilken innevånarna ibland är lika skruvade som vilken Twin Peaks-personlighet som helst. Ett flertal böcker såsom "Brev till en hembygdsgård", "Att resa sig upp och gå" och "Lantlif i Budapest" handlar om livet och arbetet på Balkan. Man skall inte heller glömma de novellsamlingar som finns, jag vet få författare som i en kort text kan få in så mycket känsla och värme, men samtidigt göra det på ett så självklart sätt. Kärnfullt och med ett leende tänker jag på den man som på måfå ringer ett telefonnummer, hamnar i Turkiet och får prata med en mycket bakfull turk eller den helt tysta konversationen mellan två personer, som endast baseras på gemensamt nikotinintag. Slas har också gett ut ett antal konstböcker, t.ex. "Iakttagen", "Sommar-Stockholm" och "Målade porträtt". Ingen text, men mycket talande bilder. Men mest av allt tycker jag nog om de böcker som handlar om den svenska landsbygden, det avfolkade landet dit knappast lantbrevbärarna hittar längre eller dit bokbussen aldrig styrt sin kosa. Jag tänker på "Nelly", "Bönder" och den klassiska "Vem älskar Yngve Frej". Det finns ett flertal som just behandlar det ämnet. Jag hoppas för allt vad tygen håller att Slas fortsätter sitt skrivande en lång tid framöver och han håller den takt han så självklart visat oss tidigare, han är ingen märklig man utan som han själv uttrycker det, "när allt kommer omkring är man nog bara en svensk drummel". |
|
|
av Jonas Pettersson [2004-08-14] |
|
Citat |
|
Ända sedan femtonårsåldern, då han reste till Stockholm, hade han längtat hem. Han längtade fortfarande då och då hem. |
|
| "En mörts drömmar", 1990 |
|
| Som om inte jag skulle kunna beskriva november. Nu medan det ännu är ljust. Det är snart mörkt. Redan om en timme är det mörkt. | |
| "Män i min ålder", 1992 | |
Recensioner |
|
 Stig Claesson "Sov du så diskar jag" |  Stig Claesson "Följ Alltid Cecilias Exempel" |
 Stig Claesson "Samtal På Ett Fjärrtåg" | Stig Claesson "Vem Älskar Yngve Frej" |
 Stig Claesson "På palmblad och rosor" |
|
|
|||||
 |
|||||
|
|||||
|
|||||
|
|||||
 |
 |
|
|
|
 |
|
|
|
|
|
 |
