Om Akademien mot förmodan skulle ge sig på att dela ut ett Nobelpris till en serieskapare (hoppas kan man ju) vore Art Spiegelman onekligen det självklara valet. Hans Maus placerade serier, eller grafiska romaner som kanske är en mer korrekt beteckning, på kartan på ett gränsöverskridande, välförtjänt sätt med bland annat Pulitzerpris och MOMA-utställning som […][...]

Viktor skriver en nekrolog. Viktor vaknar och känner sig inte utvilad. Viktor matar sitt trista husdjur. Chefen ringer från tidningen. Viktor vaknar och har huvudvärk. Och så håller det på. Okej, det finns en långsamt och marginellt utspelad intrig och husdjuret är inget mindre än något så exotiskt som en kungspingvin. Och visst är det […][...]

Kökspojken är en spännande läsning av Tore Wretman (1916-2003). Tores nedskrivna memoarer resulterade i en biografi, med ”det livslånga lärandet” och ”bemötandets leende” som huvudsakliga garnityr. Tore tar med sig läsaren på ett högst personligt sätt och kryddar med charm á la Wretman. Vad det innebär upptäcker läsaren när Tore skriver om sin tid från […][...]

Om jag säger magisk realism, vad tänker du på då? Latinamerika? Kanske far tankarna till författare som Gabriel García Márquez och Isabel Allende i vars romanvärldar magin och realismen spelar på samma planhalva, och där magin är en självklarhet lika konkret som realismen i romankaraktärernas vardag? Gammeltida och andra tider, Olga Tokarczuks tredje roman, är […][...]

Tio år efter att boken kom ut på engelska har nu vad som kallats för punkens bibel kommit på svenska. Alla New York-scenens centrala gestalter finns här i närbild: Ramones, New York Dolls, MC5, Iggy Pop, Patti Smith och så vidare. Boken är ihopvävd av en enorm mängd intervjuer – allt från bandens frontfigurer till […][...]

Lampan är släckt och det är egentligen dags för Sussa och Natti att sova, men först måste de ju berätta en saga och det är inte vilken saga som helst. Här är det framför allt bilderna som för berättelsen framåt och vilka bilder sedan! Ett genomgående tema är omvandling, hur något förändrar skepnad. Det börjar […][...]

Egentligen har den ingen märkvärdigt medryckande inledning, Lovsånger till kärleken. Men i mitt fördomsfulla sinne, där före detta skådespelerskor ska hålla sig borta från skrivmaskiner/datorer/pennor (i alla fall om de ska skriva en roman och i synnerlighet om denna är självbiografisk), blir jag nästan imponerad av Wiazemsky. Dock börjar hon tyvärr, efter att jag har […][...]

Jag är en dryg och okunnig romanläsare. Det inser jag gång på gång i Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Jag tror att jag fattar precis vart det bär hän – och hon lurar mig gång på gång. Med den äran. Till viss del skyller jag på förlaget som gett ut den upplaga jag råkat komma över. […][...]

Fältstudier i ukrainskt sex. Kanske borde man ha anat att det inte skulle bli så skojigt som det tokglada orangea omslaget ger sken av. Färgen för kanske snarast tankarna till den så kallade orangea revolutionen i Ukraina – vad hände egentligen med den där revolutionen sedan den petats ner från löpsedlarna? – men originalet kom […][...]

”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.” Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar och äktenskapstycke, och inte minst om vad som anses rätt och riktigt. Den ”allmänt […][...]