"Människan sitter vid diktens port," skrev Nils Ferlin en gång i en dikt som speglas i en central scen i Orkanpartyt; "hon talar om allt vad stort hon gjort och allt vad stort hon ska göra." Tanken med Canongates mytserie är ju så god; att många av de gamla myterna, allt vad stort forntidens hjältar […][...]

Originalets titel är 100 Characters from Classical mythology as seen in Western art, och den titeln är bättre än dess svenska variant. Denna uppslagsbok över framför allt grekiska halvgudar, hjältar och gudomar är en fin översikt, illustrerad med målningar, statyer och väggprydnader som man nog känner igen, om man antingen varit på ett par konstmuseer […][...]

Jag hade aldrig börjat läsa den här boken om den inte handlat om Dag Hammarskjöld. Sedan jag läste hans Vägmärken för några år sedan har allt som rör generalsekreterare Hammarskjöld fascinerat mig. Inte bara hans plötsliga död och hans ansvarsfulla (och omöjliga) uppdrag i FN, utan även hans vardag, hans tankar, hans ensamhet. Jag är […][...]

ikväll bestämmer du inte över livet, livet bestämmer inte över dig: allt är en ömsesidig överraskning Ungefär så, som malmöiten Henrik Nilsson skriver mot slutet av Om det regnar när du kommer till Istanbul, skulle jag besvara frågan: varför reser du? Hans korta långdikt, behagligt uppdelad i tvåradiga, till versmått obundna, strofer, trippar sig fram […][...]

Kanske är det typiskt att det är Storbritannien som är ursprungsland för en bok som denna; en nation präglad av breda sociala klyftor, klasskamp, nyliberalism i Thatchers kölvatten och på senare år en huvudrollsinnehavare i det globala konfliktspelet. Detta är ändå nationen som genom Orwell gav oss 1984 och genom Moore och Lloyd gav oss […][...]

Rubrikens ord är Antonio Gramscis, italiensk journalist och marxist, och han levde enligt sina ord. Med liv och frihet på spel, blev han till sist Mussolinis farligaste motståndare. Därför kom polisen, sent på kvällen den 8 november 1926, och hämtade honom i hans bostad i Rom och förde honom till Regina Coelifängelset. Rättegången mot honom […][...]

Det är skitsvårt att skriva om tonåren. Felen som man som författare kan göra är många. Börjar man till exempel att skriva för sent i livet är man ofta alldeles för distanserad från händelserna i fråga för att kunna få till en autentisk beskrivning. Börjar man å andra sidan skriva för tidigt, det vill säga […][...]

Det går en röd tråd från 1970-talets Chile, via Polen, Ryssland, Sydafrika och en rad andra länder – ända fram till dagens amerikanska ockupation av Irak. Det menar Naomi Klein, när hon nu återkommer med en uppföljare till bästsäljaren "No Logo". Och det är en tjock tegelsten till bok, som går till frontalattack på den […][...]

Ungefär så här är det: det fanns inget att göra i den där trista förorten, förutom festerna hos Elton på balkongen och söndagsfyllorna på Skebohov. Så vad skulle man bli när man blev stor? Den nya tiden kom ju så fort, och han vägrade bli en av dom där, skulle aldrig bli som de andra […][...]

Det är mörkt, det är vinter, det är 1995 och min dåvarande pojkvän har en liten flimrig TV på sitt rum. På ZTV ser jag en kväll ett gäng allvarliga kostymklädda killar som sjunger en låt om ensamhet och om hur det blåser på månen och om att fylla alla hålen. Det är mitt första […][...]