För egen del gör jag det. Fast jag är ju bibliotekarie, så det kanske inte räknas. Vi är ju berömda för att hålla reda på all möjlig mer eller mindre udda information. I efterordet till den utgåva av Helen Kellers klassiska självbiografi Mitt livs historia (1903), som förlaget Bakhåll gav ut 2014, räknar Helena Fagertun […][...]

Kommissarie Maigret kan slänga sig i väggen. Här är det förorten som gäller! I kriminalkommisarie Victor Costes Paris stinker höghusens nedgångna trapphus av urin, bilar står i lågor, knark bjuds ut till försäljning och blykulor regnar. Mord och dråp är tre gånger vanligare i Seine-Saint-Denis – eller 93:e departementet som det också kallas – än […][...]

I veckan kom nyheten att Sverige släpps in i Nato, och jag kan inte låta bli att tänka på Hayley Kincain och hennes pappa. Hayley är huvudperson och huvudsaklig berättare i årets ALMA-pristagare Laurie Halse Andersons ungdomsroman Skärvor av minnen. Hennes pappa Andy är krigsveteran, något som för mig alltid framstått som typiskt amerikanskt. Visst, […][...]

Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

Vi får träffa Antonio. När boken börjar är han bebis, en mycket stor sådan. Han föds i forna Jugoslavien och är redan från början otroligt stark. Som tolvåring kan han dra upp träd med rötterna, utan att använda händerna. Det är allt vi vet om hans barndom. Kanske är hans föräldrar gigantiska skogshuggare? Eller så […][...]

I den kejserliga Uenoparken i Tokyo bor ett antal hemlösa i små byggen av kartong och plastskynken. De har en gemenskap och för det mesta tolereras de eller mer än så – restaurangerna i omgivningen ställer överbliven mat så att de diskret kan hämta den – men då och då fördrivs de tillfälligt från platsen […][...]

Alle har en bakside heter den svenskfödda barnboksförfattaren och illustratören Anna Fiskes bok om kroppen på originalnorskan. Nu handlar boken visserligen inte bara om kroppens ”baksida” – och verkligen inte alls i någon sorts metaforisk betydelse – men det finns en nyckel där ändå, i det allt inkluderande. Alla har vi en kropp. Kropparna kan […][...]

Station elva skrevs 2014, några år efter svininfluensan, men långt innan covid-19 gjorde debut. Den handlar om livet innan, under, och tjugo år efter pandemin som spred sig över världen och tog död på 99% av mänskligheten. I den här berättelsen är det ett influensavirus, inte ett coronavirus, men temat känns förstås obehagligt aktuellt. Pandemiparanojan […][...]

Hur var det att leva i England på 1060-talet? Hur pratade folk? Vad var viktigt för vanliga människor? Om du är intresserad av brittisk historia så är The Wake av Paul Kingsnorth ett tips. Kingsnorth har gjort en unik skildring av normandernas erövring av England som inleddes 1066. Romanen skildrar samtidigt hur kristendomen slår rot […][...]

Lydia is dead. But they don’t know this yet. 1977, May 3, six thirty in the morning, no one knows anything but this innocuous fact: Lydia is late for breakfast. As always, next to her cereal bowl, her mother has placed a sharpened pencil and Lydia’s physics homework, six problems flagged with small ticks. Nej, […][...]