Det finns åtminstone en anledning till att jag gillar Berättelsen om Pi bättre som roman än som film, vilket är samma anledning till att jag också gillar Yann Martels senaste roman, Beatrice och Vergilius. Anledningen är det bildrika och sinnliga språket mer än innehållet. Jag kan stundtals bli besviken på innehållet, han är ingen fartfylld […][...]

Någonstans känns det lite oroande att så många författare väljer att skriva om själva skrivandet. ”Hälsan tiger” brukar man väl säga, och frågan är om de många romaner och noveller som behandlar skrivandet och författandet inte är ett tecken på en viss sviktande tilltro till hantverket eller konstarten. Eller åtminstone på bristande äventyrslusta. Yann Martel […][...]

Egentligen är det ju helt absurt att det ska komma en hel genre av böcker som handlar om vad som är sant eller falskt med ett skönlitterärt verk. Jag menar, det är ju det som är det fina med fiktion; att man kan berätta en historia som lånar mer eller mindre av verkliga förhållanden, men […][...]