Det fina vädret rullar på, verkar det som. Kvällsposten försöker braska på så fort det en dag råkar regna: ”DÅ återkommer det fina vädret!” Som vore det på något vis synd om oss. Själv är jag nyss hemkommen från en vecka på Österlen, lagom mör. Det blev mycket skrivande, alla vännerna jobbade flitigt och på […][...]

Ganska snart efter jag börjat läsa i den här boken känner jag att jag tagit mig vatten över huvudet. Torra fakta är staplade på varandra och bildar ett ogenomträngligt skal runt innehållet. Information som jag vet ska finns i boken förblir dold för mig. Jag kan helt enkelt inte tillgodogöra mig berättelsen utifrån det militärchiffer […][...]

Jag håller egentligen på att läsa en annan bok om Sveriges insats i Afghanistan, Wilhelm Agrells Ett krig här och nu, när jag börjar på den här. Till skillnad från Agrells ganska torra faktaspäckade beskrivning av insatsen, så landar Johanne Hildebrandts bok i hela kroppen. Hon lyckas med sin berättelse ge mig en känsla av […][...]

Det var i boken Venona – spåren från ett underrättelsekrig som fredsforskaren Wilhelm Agrell menade att den förre ungerske ministern Vilmos Böhm kanske var agent eller dubbelagent under andra världskriget. Det retade upp ministerns tre barnbarn i Sverige, som stämde Agrell och förlaget Historiska Media för förtal. Nu har Agrell emellertid frikänts på åtalets samtliga […][...]

Att vi skulle leva i en säker och fredlig tidsålder, nu då Kalla kriget är över, är en illusion. Precis samma fel gjorde man 1914, då alla trodde att Västeuropas länder var för kulturellt, politiskt och ekonomiskt integrerade med varandra för att ett krig skulle vara möjligt. Strax efteråt bröt kriget ut, till stor del […][...]