För ett par veckor sedan fick jag och min bloggkollega Emma en förfrågan om vilka som är höstens litterära snackisar i Tyskland. Eftersom båda vi som tillsammans driver bloggen Punktslut bor i Hamburg så borde vi i rimlighetens namn ha koll på den tyska utgivningen, tyckte frågeställaren. Men vet ni, den tyska bokmarknaden är enorm […][...]

Språket i Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig är fantastiskt, i flera bemärkelser. Fantastiskt som i ’väldigt bra’, men också fantastiskt som i ’med egenskaper utöver det vanliga’. Det är ett utforskande språk med meningar som slingrar sig fram, ofta extremt långa, och stycken som spretar iväg åt olika håll. Att kliva in i Salzmanns […][...]

Mellan mitten av 1800-talet och mitten av 1900-talet gick Turkiet igenom enorma förändringar, från snudd-på medeltida kalifat till besegrad krigsmakt till moderniserad, centraliserad, sekulariserad stat med ett nytt alfabet, ett nytt språk, en ny huvudstad och en ny plats i världen. Och i centrum för detta stod Institutet för tidsinställning av alla ur. Åtminstone om […][...]

Ödet att hamna på en obebodd ö har fascinerat allt sedan Robinson Crusoe. På ett omedelbart plan är Daniel Defoes 1600-talsklassiker ett spännande överlevnadsäventyr. På ett underliggande plan är dock boken något annat. Berättelsen skalar bort den sociala människans alla lager. Kvar står den nakna, ensamma individen. Med den kan författaren göra vad som helst. […][...]

”En död är en tragedi, en miljon döda är statistik” är ett citat som tillskrivs Josef Stalin och hur mycket man än önskar att denna ultimata cynism inte stämmer, så ligger det nog tyvärr en del sanning bakom den. På wikipedia under det Armeniska folkmordet står det att dödssiffrorna varierar. En och en halv till […][...]

Fatma och Aida har just slutat nian. Aida ska tillbringa sommaren med näsan i sina älskade arkeologiböcker, Fatma ska åka med familjen till Turkiet. Innan hon åker måste hon lova Aida dyrt och heligt att inte bli bortgift med någon äcklig gammal gubbe. Något som, enligt Fatma, inte kommer att ske – hennes föräldrar är […][...]

Plötsligt hörs ett skott! Mitt i trängseln på en centralstation faller en ung kvinna omkull, blödande från ett hål i magen. Hennes pojkvän glömmer att de är på flykt och skriker på hjälp. Barnet, skriker han, de har dödat barnet, vi skulle döpt honom till Hopp. En äldre man knuffar sig fram genom folkmassan; släpp […][...]

”Som en bro mellan kulturer ska du sammanlänka öst med väst.” Bastarden från Istanbul startar med att en ung turkisk kvinna misslyckas med att göra abort. Sedan hoppar den 19 år framåt och startar på nytt på två kaféer – ett verkligt i Istanbul, döpt efter en tjeckisk exilförfattare, där intellektuella dricker sig fulla och […][...]

Orhan Pamuk tilldelades nobelpriset med motiveringen att han ”på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” Mer konkret lär hans skicklighet ligga i att copypasta ihop romaner av tjuvgods hämtat från både turkiska, europeiska och mellanösternska traditioner. Säkert har det också engagerat omvärlden att Pamuk som en […][...]

Det är lätt att tanklöst låta sig ledas in i Orhan Pamuks värld. Den är förföriskt vacker och melankolisk. Hans böcker är, även när de är politiskt laddade (Oskuldens museum hör inte till den kategorin), behagligt läsvänliga berättelser med en sockrad kärlekshistoria som central beståndsdel. Nästan alltid finns Istanbul där också, en mystisk stad som […][...]