Det finns oräkneligt många taggstungna du:n och ni:n i Mattias Alkbergs senaste diktsamling Ön. Någons yttre värld återspeglar den inre och det får ”du” och ”ni” ta skit för. Tvåradingar. Arga, sura, cyniska, ledsna tvåradingar. Jag hoppas att mina läsvanor bara har råkat halka in på ett särskilt grått spår, men argt, surt, cyniskt och […][...]

Tove Meyer, skribent sedan tidigare, debuterar i år med diktsamlingen Asfaltshimmel och jag ska börja med att vara ärlig: när jag slår upp boken och möts av namnet på ett litet, för mig okänt förlag, en grumlig logotyp, en text utan ligaturer, samma gamla vanliga gemener i flitigt radbrutna meningar – och vänt’ nu här, […][...]