2009 var ett udda år för gamla gubbar. Clint Eastwood släppte en film där den ormögde gamle revolvermannen vinner genom att göra patron ur, Bob Dylan släppte en platta med mysiga, godmodiga och ganska banala kärlekssånger, och Thomas Pynchon har skrivit en roman som är… ja, tammefan, linjär. Vad är det som hänt egentligen? Är [...]

"Now single up all lines!" Den första raden i "Against The Day" låter som ett kommando inför en strid, eller som en bandledare som peppar sin orkester inför en helt ny låt. Men det är luftskeppet Inconvenience som ska lyfta, bemannat av fem evigt unga pojkbokshjältar (Jules Verne möter "Star Trek") som ska ut och göra [...]

Är det nåt jag verkligen hatar är det baksidestexter. Om de inte avslöjar hela handlingen ljuger de om den och får en att förvänta sig spännande intriger och insiktsfulla klurigheter som man sedan inte ser ett spår av inuti boken. Presentationen/reklamtexten på den svarta baksidan av min lilla bok är också den tämligen intetsägande och [...]

Om du är förtjust i postmodernistiska deckare som Pynchons The Crying of Lot 49 (1966), Austers The New York Trilogy (1986), Ecos Rosens namn (1980) och Foucaults pendel (1988) så kommer du att trollbindas av argentinaren Borges novellsamling Ficciones (1944). Det som förenar de ovanstående författarna med föregångaren Borges är bl.a. det meta-litterära, språkfilosofin (ordlekar, [...]