Det finns många unga människor som vill göra allt för sina föräldrar. Så är det för Jivan, vars far behöver pengar till dyra mediciner och läkarbesök efter en arbetsplatsolycka. Jivan beslutar sig för att avsluta skolgången och ta ett jobb som butiksanställd, så att hennes mor kan minska sin arbetsbörda. Samtidigt är det ju lite […][...]

En krets av adliga personer har en klubb i en liten rysk stad. Man spelar whist och utbringar skålar för den ryske bonden. Det är 1860-tal och tsaren har nyligen fattat beslutet att befria de livegna från sina månghundraåriga fjättror. Men i praktiken lever många av underklassens fattigaste kvar på godsen i samma beroendeställning som […][...]

Det har gått tio år sedan massmordet på Utøya och bombdetonationen i Oslos regeringskvarter. Terrordåden var chockartade och outhärdliga för i princip alla. Därför var också förklaringsmodellen ”en ensam galning” välkommen. Många av oss kunde inte – ville inte – ta in att vårt samhälle och vår tids idéer kunde alstra ett sådant groteskt våld. […][...]

Läser man tidningarnas recensioner av Henrik Bromanders senaste roman, Skymningstid, kan man lätt dra två slutsatser: För det första att den kanske inte är hans allra bästa. För det andra att det är en väldigt högt satt ribba. På den andra punkten är bara att hålla med. Bromanders är ett konstant intressant författarskap. Han kommer […][...]

I april 2014 kidnappades 276 tonårsflickor från sin skola i Chibok i Nigeria av den islamistiska terrorgruppen Boko Haram. Ungefär hälften av dem är vad jag förstår fortfarande fångna, utsatta för tvångsgifte, våldtäkter, tvångskonvertering och misshandel. En del är döda, en del har fritagits och några har själva lyckats fly. Minns du den här händelsen? […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

Terroristens kropp är en kort text, en bok i litet format på knappt 40 sidor. Utgångspunkten är den klassiska grekiska tragedin Antigone av Sofokles, där Antigone trotsar Thebes härskare Kreon när hon väljer att begrava brodern Polyneikes. För detta brott döms Antigone till döden, men hinner ta sitt liv innan domen verkställs. I Ouzounidis dramatisering […][...]

Henrik Bromanders nya serieroman Shahid/Skärvor slutar i mitten. Från ena hållet är det en berättelse om Håkan som blir Hakim, en konverterad IS-terrorist. Från det andra handlar den om Lovisa, konstnär och klassresenär. På mitten, det vill säga i slutet, stöter deras öden samman. Det finns många riktigt bra serietecknare i Sverige, men frågan är […][...]

Hösten 1978 ringer telefonen på underrättelseavdelningen vid Colorado Springs-polisen. Den som ringer vet förstås inte att det är dit han kommit, utan söker Ron Stallworth i ett speciellt ärende: han vill värva honom till Ku Klux Klan. Det är inte det enda Klan-mannen i telefonen inte vet om Ron Stallworth, som besvarat en annons från […][...]

Det är den 13 november 2015, tre dagar efter terrordåden i Paris och i Bryssel råder undantagstillstånd och full beredskap. Dit kommer Catherine från Montreal för att under en vecka umgås med Matt, en krigskorrespondent och gammal vän som hon på senaste tiden fört passionerade chatkonversationer med. Hennes resväska är fylld av klänningar och snygga […][...]