Kalle Lind har gjort sig känd som en radiopratare och författare med mycket att säga om en hel massa populärkultur – gärna lite obskyr eller bedagad. Humorduon Hasse Alfredson och Tage Danielsson kan kanske räknas dit med ett visst nödrop, för går det att föreställa sig något mer etablerat under en lång period i svensk […][...]

Att Sara Lövestam fått delar av svenska folket att faktiskt intressera sig för grammatiken i vårt röriga gamla språk är en stor bedrift. Om Grejen med verb, Grejen med substantiv och pronomen och Grejen med ordföljd bara vore humoristiska uppfräschningskurser på det där man sov sig igenom på svenskalektionerna hade det kanske varit tillräckligt. Men […][...]

När budet om Hasse Alfredsons död kom i söndags kväll var vi nog flera som kände det som slutet på en era. Få, om ens några, kulturinstitutioner samlar längre samma publik som Hasse Alfredson, Tage Danielsson och kretsen kring dem samlade framför inte minst tv-sända sketcher och revyer – än mindre humor med en viss […][...]

Rubriken till denna recension är Hans Alfredsons egna ord från baksidestexten på hans första bok En liten bok om att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården från 1961 (jag har läst andra upplagan från 1965). Boken känns till viss del som den allra första Lindeman-sketchen, fast i långt bokformat. […][...]

Snälla skurkar, finns dom – alltså såna som du tycker om? Litegrann? I filmatiseringen av Saltkråkan med Tjorven, Farbror Melker och de genuint trevliga karaktärerna bland sommargästerna har åtminstone jag mött två sådana. Snälla skurkar, alltså. Knorrhane och Ruskprick heter de två cigarettsmugglarna som Skrållan charmar så brallorna ramlar av. (Ursäkta den hemsnickrade liknelsen.) Knorrhane […][...]

För mig är läsning till mycket stor del förknippat med verklighetsflykt. Jag läser mest och helst om andra världar och andra tider. Men nånstans utanför min snäva läsning har jag ändå snappat upp att det finns en ny och tydligen spännande svensk arbetarlitteratur där diktsamlingar om köksarbete och kortromaner om bilparkering får en hel del […][...]

”Har jag bestämt att mitt barn ska heta Ronja, så blir det en Ronja!” Det är en ovädersnatt när Ronja kommer till världen. Vildvittrorna kastar sig som pilar genom luften, skriker och skränar, värre än annars. En blixt slår ner till och med, och Mattisborgen rämnar i två delar. Något som kommer att sätta sin […][...]

OLLE ÅNGEST: Varför är världen full av idioter? IDIOT: Vad menar du? ”Du är dum.” Det är, inte minst så här i sociala mediers och åsiktsmeritokratiers dagar, ett förvånansvärt användbart argument. ”Du heter Pigge Piggsvin och du är dum.” Sällan uttryckt exakt så, förstås, vi är ju inte på dagis längre, men skrapa lite så […][...]

Häromdagen fick jag en lapp från Sverigedemokraterna i brevlådan – jag har visserligen en skylt på dörren där jag undanber mig sånt, men ändå. ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, stod det. Neutrum. Inte ens ”Stoppa de organiserade tiggarna”. Det är inte människor, det där som ska stoppas, det är en företeelse som bara kan förbjudas utan […][...]

Jan Guillou, Mikael Wiehe, Suzanne Osten och Åsa Moberg. Kändisarna duggar tätt när teveprofilen Micke Leijnegard bokdebuterar med en serie porträtt av 1968-rörelsens stora. ”Var blev ni av, ljuva drömmar” lyder undertiteln, efter Tage Danielssons sång med samma namn. Det är en mycket trevlig bok, om en spännande tid och om imponerande människor. Men man […][...]