Vi får träffa Antonio. När boken börjar är han bebis, en mycket stor sådan. Han föds i forna Jugoslavien och är redan från början otroligt stark. Som tolvåring kan han dra upp träd med rötterna, utan att använda händerna. Det är allt vi vet om hans barndom. Kanske är hans föräldrar gigantiska skogshuggare? Eller så […][...]

Fjorton svenska upplagor har utkommit sedan 1973. Bröderna Lejonhjärta är en fantasyklassiker som blivit översatt till närmare femtio språk. Det är en saga i svart och vitt – det finns inga gråskalor i människornas strid mot diktatorn Tengil. Astrid Lindgren fick visst kritik för det där svart-vita när boken först gavs ut. Och människan rör […][...]

Kvinnor i kylskåp. Ja, det är en grej, faktiskt. Visserligen är kanske inte kylskåpet i sig det bärande elementet i begreppet, som myntats av serieskaparen Gail Simone, utan en ung kvinnas död, avsedd för andras ögon och syften. Hon är ett objekt, ett instrument för att ge drivkraft och djup åt en manlig superhjältes bana. […][...]

Att Margaret Atwood ger sig in i serievärlden är egentligen inte så förvånande. Signifikant för hennes femtioåriga kreativa karriär har varit att växla mellan olika litterära genrer, teman och uttryck. Tillsammans med illustratören Johnnie Christmas genredebuterar så Atwood med en trippel seriealbum om forskaren Strig Feleedus som headhuntas för ett nytt hemligt jobb. Han ska fylla […][...]

Vafan? …tänker jag ett par kapitel in i Järnskallen, efter att vi etablerat att vi befinner oss i Stockholm anno 1917, med världskrig, revolutioner och inbördeskrig som rasar alldeles inpå knuten, året då allt kunde gått åt helvete, året då både konservativa och arbetare gick beväpnade på gatorna och väntade på startskottet för revolutionen, året […][...]

Min tidigare erfarenhet av ljudböcker är knaper. Har lyssnat till ett par deckare i bilen tillsammans med familjen på väg till sommarstugan. Då har det varit ett skönt tidsfördriv samt ett perfekt sätt att dela en bok. Tillsammans och på samma gång. Annars har jag inte riktigt insett tjusningen. När jag får Andrew Kaufmans nätta […][...]

Tom är en vanlig kille. Inget konstigt alls. Alla Toms vänner är superhjältar. Det är inte heller konstigt. Tom älskar Perfektionisten, en kvinna vars önskan att ha allt perfekt ordnat tillåter henne att åstadkomma perfekta scenarion och perfekt struktur i tillvaron genom sin blotta tankekraft. Men deras historia tillsammans är allt annat än perfekt. På […][...]

Det är en smula härdande att skriva kritik i ett forum där läsaren alltid har möjlighet att reagera direkt och (anonymt) kommentera recensionerna. I teorin tror jag absolut att sådana funktioner gör Internet till ett viktigt demokratiskt redskap som på sikt kommer att revolutionera synen på kultur. Mindre glada dagar känns det mer i linje […][...]

Hör du till dem som sitter stjärnögda och med en klump av förväntan i halsen bortåt 21:55 varje onsdagskväll? Serietidningsinspirerade superhjälteserien Heroes från teve har numera gått varvet runt och blivit seriealbum – en riktigt snygg inbunden samling att med lätt hjärta införliva i besattheten. Tecknade serier baserade på teveserier är uppenbarligen en hur stor […][...]

Superhjälteserier är inte direkt en vanlig genre i svensk litteraturhistoria. På rak arm kommer jag på Kapten Zoom, Kapten Stofil och… eh… Krystmarodören. Ja, och så Bamse då. Man kan ha många funderingar över varför det är så. Kanske är det att det under lång tid – åtminstone 80- och 90-talen – har varit de […][...]