Sagor i nytappning är kanske inte precis något nytt koncept. Det har gjorts på många olika sätt, och inte minst för att vrida och vända på de ofta passiva prinsesstyperna eller de obligatoriska lyckliga sluten. Det gör till exempel Stephen Sondheims fantastiska musikal Into the Woods, tv-serien Once Upon a Time och Joanna Rubin Drangers […][...]

Hertig Frederick regerar. Maktspråk och girighet råder och humanisterna är förjagade till skogs. Nej, det var nog inte tänkt som en allegori över just vår samtid, även om den som roar sig med sådant onekligen kan få vatten på sin kvarn. Det är klassisk Shakespeare-komedi, en de klassiskaste, faktiskt: Som ni vill ha det, eller, […][...]

Stephen Sondheim är för tillfället bioaktuell med Tim Burtons filmatisering av Sweeney Todd. Mannen bakom den med största sannolikhet blodigaste musikalfilmen någonsin hör visserligen till musikalvärldens riktiga giganter, men brukar beskrivas som i sammanhanget intellektuell och svårtillgänglig, ja, helt enkelt som Andrew Lloyd Webbers motsats. Hans historier är originella (blodtörstiga barberare, Ingmar Bergman, pointilismen …), […][...]

Är vi produkten av våra fiktioner? Ett ständigt, oupplösligt kretslopp av människor och historier, små huvudroller i våra ständigt berättade och omberättade parallella universum? På jakt efter en startpunkt, en rimlig sensmoral, och kanske kanske kanske – vår egen definition av det lyckliga slutet. Och samtidigt undrar jag hur många människor som känner att de […][...]

Svenska böcker om musikaler utkommer det några stycken per decennium. Det är sorgligt. Att de dessutom sällan är bättre än så här, det är direkt hjärtskärande. Sixten Nordströms Stora operetter & musikaler är inget uppslagsverk – för det tar den upp alldeles för få verk – men den är egentligen inget annat heller. Nordström har […][...]