Jag började läsa Aldrig av Ken Follett några dagar innan den ryska invasionen av Ukraina, och när kriget bröt ut var jag övertygad om att jag skulle behöva lägga boken åt sidan. En vecka gick utan att jag läste något allt, jag försökte med alla lättsamma böcker jag kunde komma på. Till slut gav jag […][...]

Det är någonting extra lockande med att läsa en roman som gör nedslag i den staden jag växt upp i.  När det dessutom handlar om IT-brott, spionage och hemliga agenter gör det allt ytterligare intressant. Honungsapan börjar nämligen med att den stora datahallen som Amazon har etablerat i Katrineholm slås ut av en kryssningsrobot. Även […][...]

År 2019 trodde nog de flesta européer att den stora utrikespolitiska utmaningen år 2020 skulle vara Brexit. Åtminstone trodde jag det. Länder skulle förhandla om framtidens samarbeten och de tillhörande presskonferenserna skulle innehålla däng och vassa repliker. Gissningsvis skulle de politiska kommentatorerna skruva upp sina arvoden för att delge sina analyser. Nu har nära fyra […][...]

Året var 1948. Farans år, kärlekens år. Krig och vansinne härjar i Europa. Världens enda hopp är Jan Seger, agent och gentleman. Det är sprit, det är älskog, det är långa meningar med väldigt mycket information som förmedlas helt utan anledning. Och boy oh boy, OM författaren klämmer in information! Patrik Berghäll skohornar in så […][...]

Medan Juliana Fortis fortfarande läste på läkarlinjen, rekryterades hon av en organisation så hemlig att den inte ens har ett namn. På uppgift av den amerikanska regeringen utförde de uppdrag så hemliga och farliga att både NSA och CIA verkade som hjärtliga förskolelärare i jämförelse. När Hemliga Organisationen plötsligt bestämde sig för att inte lita […][...]

Det är svårt att inte få den gamla slagdängan om hur verkligheten överträffar dikten i huvudet när man läser journalisten Christoph Anderssons bok om den östtyska säkerhetstjänsten Stasis relationer med Sverige. Intrigen känns ofta som hämtad från en James Bond-film – ibland faktiskt som en Bond-film på LSD. Bara baksidestexten skulle räcka till kanske sju […][...]

När den av Birgitta Almgren utpekade Stasispionen Marianne Ersson i november i år går ut ur anonymiteten för att rentvå sig med en intervju i Svenska Dagbladet, ställs frågan om hon kanske inte varit spion ändå, men förträngt det. Hon tar frågan på största allvar och svarar att hon tänkt på det men inte kan […][...]

Den absolut bästa film jag sett på bio i år, ja på många år, var den norska filmen Max Manus i regi av Joachim Roenning och Espen Sandberg. Den handlar om den norska krigshjälten och sabotören Max Manus, som bekämpade tyskarna under ockupationen av Norge under andra världskriget. Filmen blev en gigantisk succé i Norge, […][...]

Illegalist verkar vara ett hårt yrke. Till skillnad från den så kallade legala underrättelsetjänstens spioner arbetar illegalisten utan officiell täckmantel från det egna landets ambassader och konsulat. Illegalisten har falskt pass, falsk biografi och falska uppvisade ärenden i mållandet. Men ingen diplomatisk immunitet, vilket innebär en hög risk för långa straff, i vissa fall döden. […][...]