Vi ljuger för att skydda oss själva och dem vi älskar. Vi ljuger av lättja, för att lögnen är enklare än sanningen – för som någon sa: lögnen kan resa halvvägs runt jorden innan sanningen har hunnit knyta skorna. Det är lördagen den sextonde december 2000 när boken börjar. Det är då Marias liv för […][...]

I London i nådens år 1791 driver Nella ett mycket litet apotek beläget vid en gränd som är så liten att den knappt finns. Nella betjänar uteslutande kvinnliga kunder och utöver vanliga medikamenter har hon en specialitet: hon tillhandahåller allehanda giftiga preparat för kvinnor som vill mörda män i sin närhet. Varje köp är noggrant […][...]

En gul container dyker upp i Norrtäljes hamn. Ingen vet var den kommer ifrån, men efterhand börjar den lilla staden förändras. Människorna blir otrevligare mot varandra. Den vardagsglädje och vänlighet som vanligtvis bildar som kitt mellan dem vittrar sönder och försvinner. Detta är upptakten i John Ajvide Lindqvists senaste roman Vänligheten. Men egentligen börjar berättelsen […][...]

Det är höstlov igen och det har redan gått ett år sedan Celias före detta bästis Lova blev anfallen av Nellie.  Nellie som då var Celias enda och bästa kompis och som fick Celia att tro att de faktiskt var riktiga häxor. Ett år senare har de ytliga såren läkt men både Lova och Celia har […][...]

Trettonåriga Agnes har ingen större lust att tillbringa höstlovet hos sina släktingar i den lilla skogsbyn Elverdal. Dels för att hon tycker att den jämnårige kusinen Sindre verkar trist, dels för att hon, sist hon var där, tyckte sig se något i skogen. Någon sorts väsen. Hennes mamma hävdar bestämt att det inte finns några […][...]

Regalskeppet Vasa har en särskild magi för mig. Under ett par år i min formbara barndom släpade jag och mina bröder med oss vår pappa dit varje år, kanske rentav oftare än så. Jag tröttnade aldrig. Jag minns den kyliga luften inne i museet, och hur spöklikt det svartnade träskrovet var. Jag kröp in i […][...]

När Marilyn upptäcker att någon övervattnar hennes älskade växter inne på hennes kontor växer irritationen och hon skriver en arg lapp med versaler till denna någon som hon antar är Barbro, lokalvårdaren. Men det är inte Barbro som vattnat blommorna. Det är Felicity. Felicity har ett mörkt förflutet och hon lever sitt liv som en […][...]

En deckare som utspelar sig i ens hemmiljö, i ens egen by, en kommundel med omkring tusen invånare. Då måste jag bara läsa även om det genast ska sägas att någon inbiten deckarläsare är undertecknad inte alls. Men nu – ett undantag. Redan på boken I rättvisans blods första sida får vi läsa om hyreshuset […][...]

Det börjar med olika lager av tid. ”Söndag, 15 september”, därefter ”Fem timmar senare”, kort därpå ”Fem timmar och fem minuter tidigare”, ”Nu”, ”Fem månader senare” och så där fortsätter det. Så det gäller att hänga med. Men det skapar också en nerv. Det visar sig att det rör sig kring ett brutalt mord. Eleanor […][...]

När jag recenserade Lina Arvidssons debutroman Ett hem att dö för så avslutade jag med: ”Arvidssons debut står utmärkt på egna ben, men är också ett löfte om ett fortsatt skrivande som kan bli verkligt bra när hon fortsätter att växa in i sitt författarskap.” Jag älskar att ha rätt. Med Blåmärken återvänder Arvidsson till […][...]