Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]

För Eve Forrester är livet inte någon dans på rosor. Hon vantrivs i huset där hon bor med maken hon börjar undra varför hon gifte sig med och fasar för breven från modern. Det är grått och gråare i hennes värld och varje dag är till förväxling lik den andra i en Londonförort tre år […][...]

Varken Stridens skönhet och sorg eller Poltava av Peter Englund har lockat mig, däremot blev jag nyfiken på hans Jag kommer ihåg 2016 som jag lätt klämde på en tågresa tur och retur till Malmö. Den boken består av 586 stycken som alla börjar ”Jag kommer ihåg…” och är, kan man väl säga, en samling fritt […][...]

Septicflesh – infekterat kött – dyker upp som ett förslag på Youtube. Också lite oklart varför just Septicflesh dök upp, men algoritmernas vägar äro outgrundliga. The Vampire from Nazareth framförs med en orkester värdig vilken Richard Wagner-opera som helst. Den där Wagner verkar för övrigt ha varit en tönt. Bandmedlemmarna tar sig nog ett uns […][...]

Så här beskriver Wikipedia mytomani (av grekiskans mýthos, saga, och mani). Mytomani innebär att en person ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig och omedelbar orsak till lögnen. Det händer att en mytoman inte är medveten om att ett ord som han eller hon precis har uttalat är […][...]

En deckare är en deckare är en deckare. Så känns det ofta när jag läser någon spänningsroman. De liknar varandra. Inget fel med det, jag har trots allt med stor behållning sett alla avsnitt av Morden i Midsomer och den som säger att de är originella måste ta sig en funderare, men ibland vill man […][...]

Jag recenserade ju nyligen Ett hem att dö för, där Stockholms vansinniga bostadsmarknad skapade en mörk och destruktiv relation till såväl en person som till ett boende. Kanske säger det något om hur många gånger unga författare brukar ha flyttat mellan olika andrahandskontrakt, att jag nu läst en ny debutroman som har sin utgångspunkt i […][...]

Två barn som placerats i familjehem i en ödeborg på en liten blåsig ö. Dessutom en galen fågel och en massa okända fenomen och gastar. Här har vi en mycket lyckad bladvändare för tweenies. Ellie och Walter skickas mot sin vilja iväg till den lilla ön som heter Stormön på obestämd tid. Deras föräldrar kan […][...]

Lyssna på de här inledningsraderna: Ayoola kallar på mig med dessa ord: Korede, jag dödade honom. Jag hade hoppats att jag aldrig skulle behöva höra de orden igen. Om inte de inledningsmeningarna får dig att vilja läsa vidare, ja, om inte själva titeln får dig att vilja läsa den här boken, då vet jag inte […][...]

För den som inte sökt bostad i Stockholm ligger det nog nära till hands att tänka att klagoropen från huvudstaden är överdrivna. Det är de inte. Bara under en kort period av mitt liv var jag tvungen att tråla blocket efter bostadsannonser, och jag har ingen lust att göra det någonsin igen. Så jag känner […][...]