För den som inte sökt bostad i Stockholm ligger det nog nära till hands att tänka att klagoropen från huvudstaden är överdrivna. Det är de inte. Bara under en kort period av mitt liv var jag tvungen att tråla blocket efter bostadsannonser, och jag har ingen lust att göra det någonsin igen. Så jag känner […][...]

Tolvåriga Vanessa tror inte på spöken, men behöver material till sin YouTube-kanal. Vad göra? Jo, bege sig till Borgvattnets prästgård med kamera i högsta hugg såklart. (För er som eventuellt inte visste, Borgvattnets prästgård finns alltså på riktigt och marknadsförs med slogan ”Sveriges mest kända spökhus”.) Väl på plats visar det sig ju såklart att […][...]

Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]

Lukas återkommer till sitt föräldrahem, 10 år efter att han tre dagar innan studenten försvann spårlöst för att tre veckor senast återfinnas svårt skadad. Andra hade inte lika tur. Två andra personer försvann på liknande sätt -skillnaden är att de aldrig återfunnits. Vad hände egentligen Lukas och de andra? Och varför fick Lukas komma tillbaka, […][...]

Mitt första möte med Lisa Jewells böcker var först i fjol. Jag kan erkänna att jag skrämdes iväg av hennes namn. Larvigt, jag vet. Men jag visste inte att hon skrev thrillers i feelgood-ton. Böcker där allting på ytan verkar vara perfekt, men där snart något börjar skava och där det finns blottor som får […][...]

Familjen Barrett utgör sinnebilden för en amerikansk medelklassfamilj; mamma Sarah, pappa John och så döttrarna Marjorie och Meredith, kallad Merry. Tyvärr har livet sett mörkt ut för dem på sistone. John är arbetslös sedan fabriken han jobbade på slog igen, räkningarna hopar sig och frågan är om de har råd att behålla huset. Då börjar […][...]

Allt ljus på mig. Jo, lite beröm är jag nog värd. Det var ju jag som hittade alla spår som ingen annan hittade. Och jag förstod hur allt hängde ihop. Aj visst ja … det var ju inte så jag menade. Jag måste ju hålla mig i skuggorna och inte bli upptäckt. Men du fattar. […][...]

Tekla Knös var vid 1800-talets mitt en adelsdam och poet, idag bland annat känd för att AF Lindblad tonsatte några av hennes dikter, och för att det finns ett punkband som tog hennes namn som bandnamn. Hennes dikter är mycket freudianska, och handlar till exempel om ynglingar och ungmör som sätter av i galopp ”mot […][...]

Vad kännetecknar egentligen en bra deckare? Om detta tvista de lärde, och så också jag. Jag brukar säga att den viktigaste egenskapen hos en deckare är att den är spännande, så spännande att man inte kan lägga den ifrån sig. För man läser ju inte direkt deckare på grund av det vackra språket, eller den […][...]

De står inte varandra särskilt nära, systrarna Angelika och Mikaela. När de ses övergår snabbt passiv aggressivitet via tjuvnyp till öppen kritik. Från Mikaela om Angelikas beslut att gifta sig till en hemmafrutillvaro i brittisk överklassmiljö; från Angelika om att Mikaela faktiskt hade kunnat göra andra val i livet än att stanna hemma i Sverige, […][...]