Li har precis vaknat och medan mamma reder ut tovorna i hennes hår berättar hon om allt hon drömt under natten. Det ostyriga, vilda hårtrasselet får också bli sinnebilden av drömmarnas väg – den där allt annan än snörräta, logiska turen mot slutmålet. Li följer efter sin vän Lotta över uppslag med hisnande perspektivskiften – […][...]

Föreställ dig tre-fyra stycken dansande människor. De hoppar omkring utan skor på ett stenbelagt torg till takten av sina egna klappande händer. Klockan är kanske halv ett, det är inget särskilt med den här kvällen men de lyckas vara glada, ända tills en förbipasserande inte nöjer sig med att stirra eller skaka överlägset på huvudet. […][...]