Pappan var fiffig och kunde laga prylar eller komma på mindre uppfinningar som familjens vänner uppskattade. Mamman visade sin förtjusning och ömhetsbetygelserna mellan föräldrarna var synliga. Familjen levde tryggt och ibland kunde de se på tv-serier från väst när de bodde i Tallinn. Tillbakablicken visar att Olenka tyckte mycket om sina föräldrar och att tryggheten […][...]

För den som inte vet, kan jag berätta att jag då och då läser bokrecensioner på finskspråkiga litteraturbloggar. Jag konstaterar att i vårt grannland läses det och recenseras med stort engagemang. På hösten kommenteras böcker och författare även i papperstidningar (och deras nätupplagor) så att bokläsning uppmärksammas av en bredare allmänhet. Detta på grund av […][...]

Stockholm är fond för berättelsens huvudperson som arbetar som skådespelare. Hen håller en astronomisk distans till sin adoptivpappa i Växjö som är en handens människa, en bilmekaniker. Adoptivmamman lever inte längre och det är många år sedan hen anlände till Sverige som adoptivbarn. Inga spår finns efter den biologiska mamman eller pappan. Efter bokens inledning […][...]

En fläta består vanligen av tre hårslingor som läggs in mot mitten, en i taget. I flätans slut knyts en rosett eller viras en snodd. Denna struktur är vacker för ögat att se på. Visst kan man väl bygga en bok på en flätstruktur? Tanken har uppenbarligen legat till grund för den franska romanen Flätan. […][...]

Far och mor och syster är döda, men Gita överlever det som inte ska kunna överlevas, går till fots från nazisternas utrotningsläger hem till den lilla tjeckoslovakiska byn där hon levt hela sitt liv. Och finner främmande människor i sitt hus, som fräser åt henne ”Är du tillbaka nu din jävla nazist?” För nu är […][...]

Efter sina hyllade romaner om Estland under Sovjetockupationen ger sig Sofi Oksanen nu i kast med en thrillerberättelse med magiska inslag. Tyvärr blir det dock aldrig riktigt spännande, och Norma når inte upp till de tidigare böckernas nivåer. När Norma Ross mamma Anita dör i vad som verkar vara ett självmord dras dottern in i […][...]

Finland har under de senaste åren blivit jordmån för en mängd intressanta författare som skildrar människor som speglar sig i släktingarnas fel- och övertramp. Det kan vara en moder som kastar sin skugga över de vuxna döttrarna. Eller det kan vara konstnärspappan som måste leva ut sin relation med en älskarinna mitt framför ögonen på […][...]

”Alltså, det där med Ukraina är jävligt komplicerat, va.” Det har sagts lite varstans de senaste veckorna (strax efter OS) och jo, nog är det det; ska man hålla på Putin eller på nazistpartiet? Ska vi skratta bort rysk medias uppenbara propaganda eller få kalla kårar av att den fungerar? Hur lever folk faktiskt där […][...]

Dagensbokgänget Årets bokmässa var lite speciell för mig. Under fem dagar bodde Lina och Anna C hos mig och mina katter. Nästan så att det för några dagar blev en miniredaktion för Dagensbok med säte i Kortedala. Visserligen hade alla egen nyckel, och vi kom och gick (mest om varandra) som vi behagade. Men det […][...]

”Vi söker dig som är flexibel, snabbt kan anpassa dig till en föränderlig omvärld och ser möjligheter där andra ser problem.” För alla som någon gång läst en arbetsannons verkar just förmågan att snabbt kunna förhålla sig till förändringar vara den mest eftersträvande egenskapen en människa kan ha. Att inte kunna anpassa sig, ja det […][...]