I ett land utan namn med ett krigshärjat förflutet, i en lika namnlös stad med en flod och en brännande sol bor India tillsammans med sin älskade, Kallas. De lever i en lägenhet och ägnar dagarna åt att tänka, hon vid universitetet, han på ett namnlöst kontor. De lever i en harmoni utan barn, i […][...]

Lisa Zetterdahl romandebuterar med en suggestiv – och något bångstyrig, skildring av ett stilla villaområde som borde vara tillrättalagt och civiliserat, men som hotas av ”det vilda” i olika former. Romanen är uppdelad i tre delar som bara löst hänger samman med varandra och som tar avstamp i tioåriga Esthers liv. Esther balanserar på gränsen […][...]

Bläckfisken och den japanske sjömannen inleds med en berättelse om Amanda Jönsson som ska vara barnvakt åt sin dotters unge. Ungen skriker hela tiden och dottern behöver lite avlastning. Men märkliga saker sker. Det oavlåtliga förhatliga skriket förflyttar sig, från ungen till Amanda, och sedan vidare från människa till människa. En slags galenskap som lamslår […][...]

Utan att ha varken följarskara eller försörjning av sociala medier kan jag ändå bli alldeles förfärligt trött på hur de fungerar och på alla de där påstridiga utropen om att man måste tänka på logaritmerna och hur ens inlägg tas emot. Vilken tid ska man posta, hur många hashtags ska man ha, hur många ämnen […][...]

Emily Carroll är en kanadensisk serietecknare och illustratör som ofta gestaltar skräck i olika former. Runt Halloween 2010 blev hennes webcomic His Face All Red viral och sedan dess har hennes berättelser och böcker vunnit flera priser – men för mig är det den webb-baserade berättelsen Margot’s Room som fortsatt att vara hennes starkaste. Första […][...]

Noveller var för mig länge förknippade med Tidningen Vi. Jag läste den under mina gymnasieår efter att ha kommit hem från skolan. När jag åt mellanmålet innan läxläsningen ögnade jag igenom artiklar, bildreportage och läste som avslutning en novell. Jag har alltsedan dess gillat välskrivna noveller. Mina erfarenheter har visat att noveller kan bjuda in […][...]

Jag har aldrig varit någon storkonsument av skräckfilm, och i synnerhet kanske inte sådana som innehåller många ”jump scares”. Jag tycker att det är obehagligt med den där adrenalinduschen jag får när mördaren hoppar fram, och hur beredd jag än är så hoppar jag högt. Varje gång. Liksom – jag är en sån som hoppar […][...]

I The Hollow Places får vi följa Kara, en nyskild, för tillfället arbetslös frilansare som står inför valet att bli hemlös eller att flytta hem till sin mamma. Ett välkommet alternativ dyker upp i form av ett samtal från hennes morbror Earl. Morbror Earl driver ett museum av allsköns kuriositeter, Glory to God Museum of […][...]

Det här är sagan om Lilla Hen. Den är hemsk och sorglig och ger antagligen gräsliga mardrömmar. Men man kan också förvänta sig pirr i magen, spänning och skratt. Och alla överlever på slutet (nästan i alla fall). Så inleds Den fasansfulla sagan om Lilla Hen och redan här förstår vi att det här kommer […][...]

En gul container dyker upp i Norrtäljes hamn. Ingen vet var den kommer ifrån, men efterhand börjar den lilla staden förändras. Människorna blir otrevligare mot varandra. Den vardagsglädje och vänlighet som vanligtvis bildar som kitt mellan dem vittrar sönder och försvinner. Detta är upptakten i John Ajvide Lindqvists senaste roman Vänligheten. Men egentligen börjar berättelsen […][...]