Dikten är slungad ur köttet, och den kretsar kring avlelsen, födseln och föräldraskapet. Eller ur kreaturet, ockupationen och diktaturen om man så vill. Dessa rader höll jag igår på att läsa för en nygravid vän, men hittade inte snabbt nog och samtalet vandrade vidare: Blank skräck, sadism och – solidaritet? Hur allt bortom en viss […][...]

Vi la oss på golvet och skrev inuti en liten ask Målade kanterna Sara Hallströms diktning är som att titta in i en liten ask, eller kanske ett tittskåp där ljuset inte når in i alla hörn. Där finns skrymslen och vrån enbart orden inte kommer åt. Jag läser först in teman om att höra […][...]

När jag berättar för min farmor att jag ska skriva om Trettiotvå poeter tjugohundraelva (32/2011), en antologi över svensk lyrik under 00-talet, säger hon att det inte går, för en sådan bok måste man läsa långsamt, en liten bit i taget. Självklart har hon rätt i det. Men vi som befinner oss bland bloggar, medieflöden […][...]

Torg, korg, eko är Sara Hallströms tredje diktsamling och i denna lägger sig dikten längre ifrån läsaren än vad den gjort i de två tidigare böckerna, där den istället varit nästan jobbigt nära. Nu infinner sig en ny distans som får mig att sakna närheten, jag upplever mig bli lämnad ensam och tvingad att stå […][...]

Handflata är ett kollektivt skrivprojekt av åtta författare och två redaktörer, det har blivit fem volymer samlade i en box. Mina associationer kring utformningen på den här samlingen går främst till en dvd-box, fast i miniformat. Den är fantastiskt snygg och en fröjd för ett formfreak som jag. Därför funderar jag redan nu på hur […][...]

När jag läser David Uppgrens debut Ljusrepubliken dyker namn som Sara Hallström och Viktor Johansson upp i mitt huvud. Vad de här två poeterna har gemensamt med David Uppgren är att de med metaforiska, utmanande bilder tycks vilja presentera något nytt, ett alternativ formad till en utandning, en slags ventil för den komplexa värld vi […][...]

I en liten bok presenterar Trinidad Carrillo stor fotografi. I tjugofyra bilder lyckas hon förmedla ett stämningsläge fyllt av tillit, vemod, ömhet och närhet. Hon har fotograferat sin dotter, vänner, hundar och havslandskap. Man skulle kunna säga att bilderna handlar om liv och död och om universum, men det skulle leda tanken fel. Det här […][...]

Vad gör man med en dikt som ropar på hjälp, en dikt med slutstrofen; säg inte att du inte förstår det här. ? Man känner sig träffad, tilltalad. Man läser igen, såklart läser man igen. Och man förstår, men man förstår inte. Kanske ska man egentligen vara lättad över att inte begripa, men frågan är […][...]

"Gillar titeln", har jag skrivit i boken med bläck, sådär som kan få vissa vänner att svimma. Jag vill använda mina böcker, skriva i dem, vika dem, riva ur en sida om jag vill ge till någon. Får för mig att den här författaren inte kladdar i böcker. Vi måste ha protein. En titel i […][...]

I rymden kan ingen höra dig skrika, men väl läsa poesi, som det tycks. Ty nu är det dags för svenska poeter att göra sig hörda i de mörka djupen! 16 november kl. 19.00 sänds för första gången dikter på svenska ut i universum. Beräknad ankomsttid till Vega, den ljusstarkaste stjärnan i Lyran, beräknas till […][...]