Eftersom jag har en förkärlek för sena nätter och sena morgnar kom jag såklart till textmässan alldeles för sen igår. Jag hann inte mycket mer än att gå ett varv bland montrarna innan det var dags att ta sig upp en våning för samtalet mellan Jörgen Gassilewski och Martin Högström om Martins nya bok Fängelsepalatset. […][...]

Hur mycket har Sara Granér utvecklats från första till andra albumet? Ingenting! Och det är precis som det ska vara. Som det heter i en tidigare recension: Den gräsligt galghumoristiska värld som frammanas i ”Det är bara lite AIDS” befolkas av ett slags förtvivlat aggressiva björnhundsmänniskor i grälla ångestfärgskalor. De har breda, tandfulla käftar och […][...]

En CP-skadad i en toalett, en kostcirkel formad som en svastika och en obehaglig figur som pissar i en barnvagn och säger "Såja, lite får man tåla om man ska bli sprutnarkoman". Jo, malmötecknaren Sara Granérs debutalbum äger en viss råhet. Den gräsligt galghumoristiska värld som frammanas i Det är bara lite AIDS befolkas av […][...]