20 sidor in i Det postdigitala manifestet drabbas jag plötsligt av en märklig känsla. Där beskriver Rasmus Fleischer hur han för tio år sedan kommer hem med en cd-skiva och den ritual som följer. Hur han krånglar av plasten, tar upp konvolutet och lyssnar igenom hela skivan oavsett kvaliteten. Känslan av att ha tjugo nya […][...]