Det bästa sättet att börja en söndag är nästan alltid att gå och köpa en DN i kvartersbutiken runt hörnet, och sedan äta frukost i timmar, med tidningen uppslagen över hela bordet. Med den rutinen har jag också bekantat mig lite närmare med några av DN:s skribenter, som till exempel Björn af Kleen. Och som […][...]

Kajorna rör sig i flock i småstaden och ger mig en klaustrofobisk känsla med sina entoniga läten. Jag är glad att jag bara är turist på genomresa när jag hör dem. Däremot väcks min nyfikenhet av att se en kråka spatsera när jag ibland flanerar hemmavid i parken. Människan bär ofta på irrationella fördomar, likt […][...]

Stockholm är fond för berättelsens huvudperson som arbetar som skådespelare. Hen håller en astronomisk distans till sin adoptivpappa i Växjö som är en handens människa, en bilmekaniker. Adoptivmamman lever inte längre och det är många år sedan hen anlände till Sverige som adoptivbarn. Inga spår finns efter den biologiska mamman eller pappan. Efter bokens inledning […][...]

Det finns en sorts Indienlängtan som fått plats i kulturen och som börjat växa till en egen genre. Juvelen i kronan hette en brittisk tv-serie som sändes på 80-talet också i svenskt television. Tv-rutan flödade i gult och orange och intrigen fylldes av företrädarna för det brittiska styret i Indien och deras skälvande flämtningar bland […][...]

Ett tvillingpar, förbjuden kärlek, ond bråd död. En uppgörelse med kastsystemet. Brytandet av politiska och religiösa tabun. En skildring av det indiska samhället. I Arundhati Roys roman De Små Tingens Gud ryms allt. Rahel återvänder till barndomens hem och översköljs av minnen. I Ayemenem i södra Indien bodde hon med sin familj. Där älskade hon […][...]

Människan var det berättande djuret, den enda varelsen i världen som berättade historier för sig själv för att komma underfund med vad för sorts varelse hon var. Med dessa ord inleder Salman Rushdie sin bok, Joseph Anton. Läsaren får följa Rushdie från barndom, genom ungdomsåren och till sist de åren efter att Satansverserna publicerats. Rushdie […][...]

Två svenska journalister slipper äntligen ur fängelse och plötsligt har etiopiskt åsiktsförtryck fått en framträdande plats på svenska mediers agenda. Runt omkring i världen rasar muslimer (”rasar” måste ju för övrigt vara mediasveriges mest karaktäristiska verb) över de senaste Muhammed-bilderna och i veckan släpps Salman Rushdies självbiografi om åren under dödshot sedan hans roman Satansverserna […][...]

I somras flyttade jag från en liten lägenhet till en något mindre liten lägenhet. En av tankarna bakom det var att jag äntligen skulle få plats för alla böcker. Bah! Humbug. Den enkla sanningen är att det är omöjligt att få plats för alla böcker. Ingen har ännu, såvitt jag vet, studerat detta i den […][...]

Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår Och hela vår kultur är byggd på denna metafor …sjöng Kjell Höglund en gång i världen. Och det ligger nog något i det; vad man än tror personligen så är det svårt att förneka att historien om Jesus från Nasaret är en av de mest grundläggande berättelserna de […][...]

I fjol var det 20 år sedan Salman Rushdie dömdes till döden för att ha skrivit en roman – vilket, som recension betraktat, väl får anses vara en tydlig om också missriktad sågning. Som många andra plockade jag åt mig och läste Satansverserna i tron att jag skulle hitta en torr, ilsken polemik mot islam, […][...]