”Den var ju ganska surrealistisk!” Paret som suttit bredvid mig under visningen av Turist på biografen Spegeln i Malmö fick mig nästan att börja skratta rakt ut. Jag behärskade mig, men hade velat påpeka att Ruben Östlunds filmer verkligen är allt annat än surrealistiska. Snarare ultrarealistiska och plågsamt igenkänningsbara. Det kryper i kroppen på mig […][...]