Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

Stora kockar är som rockstjärnor: galna genier som går sin egen väg, frammanar nya kombinationer av kända ingredienser till synes ur tomma luften, litar mer på intuition och ryggmärgskänsla än på petitesser som utbildning och erfarenhet, drar legioner av fans och kritiker efter sig som ofta fokuserar mer på personen än på den faktiska konsten, […][...]

Den som letar böcker hos Stadsmissionen eller Myrorna måste rota sig igenom åtskilliga blocklimmade laminatband och drivor av nordic noir-pockets. Men då och då dyker det upp böcker som är annorlunda, vars yttre inte är industriellt billigt komponerat eller övertydligt säljande. Titlarna från Bo Cavefors Bokförlag till exempel. Man hajar till för det avvikande formspråket. […][...]

Borde jag ha läst Future Perfect innan denna? Jag älskade ju Salome, men tydligen inte nog för att läsa fler av Mara Lees romaner förrän nu. Och det borde kanske inte spela roll, men när Kärleken och hatet alldeles i början har ett avsnitt där berättaren grälar med sin mor om huruvida modern i berättarens […][...]

För att göra Elfriede Jelineks Prinsessdramer rättvisa inser jag nu efter läsningen att jag borde ha läst mer Elfriede Jelinek. Jag vet inget mer om hennes skönlitterära produktion än att den är belönad med Nobelpriset, men läsningen av Prinsessdramer har gett mig mersmak. Jag inser också att jag borde ha pluggat hårdare inför mina tentor […][...]

En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om […][...]

Första sidan i diktsamligen är hämtad från Wikipedia: Sjöfarandet är framförandet av fartyg till sjöss Andra sidan, också från Wikipedia: Ett fartyg är en farkost som kan transportera personer eller gods Och så fortsätter det. Jaha? Att plocka några rader ur Wikipedias artiklar kring navigation och, med vissa egna tillägg, sampla ihop det till en […][...]

Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt: Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir mer Efter två sidor blir jag tvungen att lägga ifrån mig […][...]

Så var det det här med bruset. Bruset som inte går att särskilja från någonting, ur någonting, från någonstans till ingenstans. Det är vad. Vadå vad? Vad är hav Vad är garn Vad är film Vågor, maskor, vågor. Allt i ett, ingenstans att gripa tag. Ingen början, inget slut. Ett pågående. Ett fångstredskap. En oändlighet […][...]

”En essäförfattare skall inte gå ut för hårt. Likt en diplomat som förhandlar ur ett styrkeläge, kan han vänta med att skärpa tonen.” Så skriver Horace Engdahl men följer lustigt nog inte själv rådet. I sin nyutkomna Ärret efter drömmen går han istället ut stenhårt: ”Omdömets fria verksamhet är lika vacker som fantasins, och lika […][...]