Min relation till fågeltorn är inte den bästa. För det första skräms jag av de där lite ilskna skyltarna om att man beträder tornet på egen risk, de får mig alltid att tänka att det skall ramla ihop vilken sekund som helst. Ibland ser både torn och trappor riktigt, riktigt medfarna ut och man vet […][...]

Vi försöker inte begripa varför fågelskådare är intresserade av sällsynta fåglar. Vi är mer nyfikna på varför så gott som alla människor berörs av de vardagligaste fågelupplevelser: av rödhakens blick, av talgoxarnas pickande på fönsterrutan när maten är slut i fröautomaten, av måsarnas vita tecken på sommarhimlen. Beror vår kärlek till fåglarna på deras årsvisa […][...]

När jag var liten skulle vi rädda regnskogen. Det är ju i och för sig viktigt, fast jag vet inte vad som hände med alla de där ”fotbollsplanerna” – regnskogen mättes alltid i barnvänliga fotbollsplaner – som köptes upp av småskolebarn. Den svenska skogen var det i alla fall ingen som pratade om. Däremot tror […][...]