Ganska exakt halvvägs in i Ricardo Piglias debutroman går det upp ett ljus för mig: Det finns en notförteckning i slutet. Tjugo sidor, två spalter på varje sida där det ges förklaringar till alla namn, uttryck, konstnärliga verk och politiska partier som med en irriterande självklarhet passerar genom texten. Jag har försök att wikipedia upp […][...]