Det börjar med att en ung fransyska är försvunnen. Hon befann sig senast på ett kloster utanför Helsingborg där hon prövat på livet som nunna. Kommissarie Alda Luppi blir intresserad av fallet. Samtidigt hittas en trebarnsfar livlös i vattnet utanför Nice. Hans kropp slungas gång på gång mot de spetsiga klipporna. Hans små barn väntar […][...]

Än en gång önskar jag att jag hade lärt mig att åtminstone läsa tre takter av baksidestexten INNAN jag skriker ”juhu, den tar jag!” eftersom jag läst något tidigare av författaren som jag verkligen gillat. I det här fallet hade jag, som större delen av västvärlden, läst Ett litet liv och som jag minns det […][...]

I en värld härjad av pandemin rör sig ett diktjag in bland träden, söker sig in under träden. På så vis får jaget, och läsaren, tillgång till en drömsk dimension präglad av helgonbilder, gudomlighet och myter när trädens essens får blomma ut i olika former. Det är storslaget, rituellt och mässande, men det finns också […][...]

Station elva skrevs 2014, några år efter svininfluensan, men långt innan covid-19 gjorde debut. Den handlar om livet innan, under, och tjugo år efter pandemin som spred sig över världen och tog död på 99% av mänskligheten. I den här berättelsen är det ett influensavirus, inte ett coronavirus, men temat känns förstås obehagligt aktuellt. Pandemiparanojan […][...]

Niklas Ekstedt är van att befinna sig på jobbet när familjens middagsmat skall lagas och har inte så noga funderat över den skillnad som finns mellan restaurangens kök och köket därhemma. Tills pandemin kom. Som vi alla vet har pandemin varit en tuff tid för alla som arbetar i krog- och restaurangbranschen. Så också för […][...]

Redan på min tidiga sommarsemester kastade jag mig full av förväntan över den finlandssvenska författaren Merete Mazzarellas då splitternya Från höst till höst, en slags dagbok som täcker perioden september 2019 till september 2020. Eftersom jag var tämligen utled på covid-19 och dess verkningar kunde jag inte undgå att provoceras av den privilegierade författaren på […][...]

När jag gick på gymnasiet anordnades demonstrationer mot globaliseringen. Jag deltog bara i en av dem och blev mest besviken. Jag kunde inte förstå vad det var vi kritiserade, allt var så abstrakt och allmänt hållet. Ärligt talat tyckte jag snarare om globaliseringen, för jag förknippade den med bra musik och utlandsresor. Dessa ord formulerar […][...]

I essäsamlingen Dödsmasker skriver Nils Erik Forsgård om döden och döendet ur många perspektiv: personligt, etiskt, statistiskt, historiskt, idéhistoriskt, litterärt, musikaliskt. Här finns nästan allt som kan uppbådas om ämnet ur otaliga källor och synvinklar: antika, medicinska, patologiska, ekonomiska, kulturella, juridiska, kristna, judiska, etiska och estetiska. Inom en kort tid gick flera närstående bort i Forsgårds […][...]

Demokratin i Väst hade en guldålder under decennierna av uppbyggnad efter andra världskriget. De flesta i Sverige fick det bättre – PV, TV och WC – och tittade på Hylands Hörna. Men sedan kom energikrisen, yuppie-eran, murens fall, Internet, globalisering och klimatkrisen. Numera råder en slags vilsenhet. Medborgarna vill vara fria att bestämma själva, men […][...]

För de flesta har det inte blivit den sommar vi tänkte oss. Istället för några sommarveckor hemma i Sverige och en resa till den nordamerikanska västkusten har jag blivit kvar i Toronto. Istället för att resa tillbaka hit med väskor fyllda med svenska böcker engagerar jag tullen som aldrig förr med bokpaket som de utan […][...]