Claudia bor med sin unga, vackra mamma och äldre, tysta pappa i en lägenhet full av växter. Om dagarna går hon i skolan men all annan tid försöker hon få sin mammas uppmärksamhet, trots att hon är ett tanigt, litet fult barn och mamman är vacker och läser modemagasin och får växterna att frodas. Ofta […][...]

Det jag förväntade mig var en charmig och smårolig berättelse om den svenska ambassadören i London som förälskar sig i den brittiska nobelpristagaren i litteratur. Det jag fick var en buskis à la pilsnerfilm med sällsynt pinsamma beskrivningar av sex och passion, garnerat med liten nypa ”metoo” för sakens skull. Alltså, jag vet inte vad […][...]

Varför gillar man vissa romaner mera än andra? Innehållet – minnet av en ungdomskärlek – är ordinärt men något i stilen, borrandet i intrigen och berättarens närhet gör att man från de första meningarna sugs in i monologen. En ältande, kältande monolog som man kanske aldrig skulle stå ut med i verkliga livet. Något som […][...]

Jag vet, julromaner spelar i en egen feelgood-liga med en egen måttstock. Men när det gäller En sagolik jul tror jag inte att man kan älska hästar, jul och snöfall så mycket att det går att bortse från både logiska luckor och ett händelseförlopp som är mer än lovligt förutsägbart. Och ja, den här texten […][...]

I början av Gå med mig till hörnet sitter huvudpersonen Elise hemma och tittar på tv. Katten spinner, maken stökar med något renoveringsprojekt och Netflix tror att de vet vad hon behöver. Och sen dök den lilla symbolen för meddelande upp på telefonen. Och hon tänkte, tänk om det är hon, tänk om det är […][...]

En känd poet och författare som fortfarande inspirerar och påverkar slutade sina dagar med att lägga blöta handdukar vid alla dörrspringor och fönster, öppna ugnen och slå på gasen för att sedan vänta på att livet skulle ta slut. Poeten var Sylvia Plath och året var 1963.   I Eufori får vi följa Sylvias liv […][...]

Jag tycker om små böcker. Det är något med det lilla formatet som känns anspråkslöst och intimt, samtidigt som innehållet kan vara nog så uppfordrande. Här är den begränsade ytan fylld av svarta plumpar, en revbensbur och en inspärrad liten fjäril. Så det är det yttre som fångar mig först, därefter titeln: I slutet borde […][...]

Tänk dig att du lever i ett rätt trist äktenskap. Det mesta går på slentrian och ni umgås mest via barnen. Du har skaffat dig en älskare. Han lever också i en relation men ni ses i hans övernattningslägenhet och har bra sex och flyr tristessen. Du skyller på kolonilotten när din man frågar vad […][...]

Vad gör man när livet radikalt förändras utan att man vill det själv? När personen man älskar, älskar tillbaka men inte på samma sätt som innan? I dagboksform får vi följa Monique där hon gör granskande reflektioner om sina relationer till barnen, den äkta mannen, väninnor och livet. Monique lever i Paris tillsammans med sin […][...]

När jag sätter mig ner för att skriva om Laura Muchas Love Factually. The science of who, how and why we love är det lite för sent, alldeles för tätt inpå Alla hjärtans dag. Jag känner mig trött och vresig och måttligt romantisk, och inte alltför mycket klokare vad gäller kärlek. För hur fångar man […][...]