Strindberg och Dagerman, Dagerman och Strindberg. Två litterära giganter i den svenska kanon, som det brukar heta. Den ene med beethovensk framtoning, den andre schumanskt tillbakadragen. Bägge med komplexa inren kämpande mot allsköns fasor, vanföreställninar och själsliga låsningar vilket ledde fram till skrivkramp med genompripande följder. Den gängse bilden. Stämmer, stämmer inte? Som psykiatriker börjar […][...]