Har du hört samtal mellan pålästa litteraturexperter som entusiastiskt refererar till Lena Kåreland? Det har inte jag. Däremot vet jag att Olof Lagercrantz hade den positionen en gång i tiden, ständigt omnämnd som den bästa stilisten och klokaste analytikern av andra författare och deras verk. För min egen del har Kårelands texter alltid erbjudit tillskott […][...]

Sommaren 1988 är David Lagercrantz 25 år och anställd på Kvällsposten i Malmö – ”’den sämst ansedda dagstidningen i landet’, som min fars vän Harry Schein vänligt förklarade för mig”. Det har inte så lite av uppror över sig, både mot den välrenommerade fadern, Olof Lagercrantz, och den adliga släkten, men i förgrunden finns också […][...]

August Strindberg, Gersau, Schweiz, 1886 Foto: August Strindberg, Ägare: Strindbergsmuseet I juli 1885 flyttade August Strindberg med sin fru Siri och deras tre barn till Grez-sur-Loing i Frankrike, där det fanns en nordisk konstnärskoloni. Bland andra bodde Carl Larsson där, som var Strindbergs vän. Först bodde familjen Strindberg med barn på hotell i Grez, senare […][...]

Idag, klockan 8 på morgonen (eller klockan 9, det finns olika uppgifter) den 22 januari för 163 år sedan, föddes August Johan Strindberg. Vid tiden för hans födelse bodde familjen Strindberg i ett hus på Riddarholmen i Stockholm, och hade adressen Riddarholmshamnen nr 12. Huset låg nedanför Wrangelska palatsets norra torn (det stora vita huset […][...]

”Med denna biografi av Olof Lagercrantz förnyas och förändras vår uppfattning av Strindberg och hans verk för all framtid.” Det utlovas av baksidestexten till Lagercrantz August Strindberg, men den skrevs för över 30 år sedan och kanske är det helt enkelt så att vad Lagercrantz tillförde för länge sedan införlivats i nutida föreställningar om Strindberg. […][...]

Det har alltid funnits något flyktigt och rastlöst i Lars Gustafssons skrivande. Vissa har blivit otåliga inför det, som Olof Lagercrantz. Redan i slutet av 60-talet tyckte han att det var dags för herr Gustafsson att skapa något av dignitet. Men försök till storslagna mästerverk har, tack och lov, uteblivit (kanske med reservation för 70-talskvintetten […][...]

Det känns nästan lite exotiskt när jag slår upp Carl-Johan Malmbergs M. Möten med Mahler, Melville, Duras och och minnets atleter och bläddrar bland essäerna. Här finns minnesteckningar över konstnärer, djupanalyser av filmer, inträngande författarporträtt och en hel avdelning essäer om Gustav Mahler – men inte en enda text om populärkultur. Inte en amerikansk tv-serie […][...]

Jag tänker att en artikelsamling är som gjord för slöläsning i sommartid. Att plöja några sidor i taget, mellan mer lockande aktiviteter, utan risk att för den skull tappa tråden. Så blir det emellertid inte alls med Åsa Linderborgs Håll med eller håll käft. Artiklar i samförståndets tid. Jag snarare sträckläser den – just nästa […][...]

Andreas Malm måste vara smått manisk. År 2007 kom han med en bok om klimatkrisen som innehöll en litteraturlista på över trettio sidor. På några år hade han tydligen läst igenom allt som gick att läsa på området. Nu, två år senare, kommer han med ytterligare ett alldeles vansinnigt arbete: en bok om hatet mot […][...]

Vem var Olof Lagercrantz? För en person som mig, som är född på åttitalet, var han mest ett namn i pappas bokhylla. Jag minns fortfarande hur jag gick och tittade på de innovativa titlarna: Färd med mörkrets hjärta, Om konsten att läsa och skriva och Min första krets för att bara nämna några. Jag blev […][...]