2012. Jack och Patience upptäcker att de väntar barn. De blir glada, men också oroade – kan de klara sig ekonomiskt? Patience grubblar över sin egen rätt misära barndom, och Jack inser att han måste tala om sanningen om jobbet han går till varje dag, där han i själva verket delar ut flyers på gatan. […][...]

En villaförort för de bättre bemedlade, arkitektritade hus vid kusten, en instängd värld där alla känner alla och alla bevakar alla, men vilka hemligheter är det egentligen de är beredda att göra nästan vad som helst för att dölja? Robin återvänder till förorten där hon växte upp, förorten hennes styvfar skapade och där hennes mor […][...]

Det finns två skäl till att jag plockar upp den här boken. Nej, tre. Det första är nog i uppriktighetens namn att titeln får mig att associera till teveserien Veronica Mars, och det är ju sällan fel. Det andra är att jag hört Maria Nilson och hennes kollegor diskutera ”queera monster” på Växjö Pride, vilket […][...]

Huvudpersonen i Ruta Sepetys Färgen på drömmar, 17-åriga Josie, är döpt efter ”den flottaste bordellmamman som någonsin funnits”. En ära, tycker hennes prostituerade mamma, men Josie känner sig allt annat än hedrad. Det är 1950-tal i New Orleans ruffiga franska kvarter och Josie har bestämt sig för att ta sig därifrån. Bort från bordellen hon […][...]

Det finns ett liv efter nedläggningen av en älskad teveserie. Veronica Mars såg ut att ha dragit sin sista suck (och en melankolisk sådan var det) våren 2007, efter en något skakig och omdebatterad tredje säsong. Rykten och trailers cirkulerade, men en eventuell uppföljning såg ut att rinna ut i sanden – fram till förra […][...]

Det verkar vara en liten men betydande trend, voodoo och voodoo-zombies i Stockholm. The World of Voodoo-serien av svenska författare med handling i Sverige var först ut. Sedan påbörjade Andreas Roman en trilogi av voodoo-utövning i Stockholm och nu precis har jag läst ut Skuggpojken av Lucifer. Lucifer – pseudonym för Carl-Johan Vallgren som med den […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

Tacka vet jag Vertigo förlag för att de har modet att ge ut en så pass udda och tänkvärd deckare som den norske författaren Stig Sæterbakkens Osynliga händer. Vid en internetsökning på den för mig hittills okända författaren upptäcker jag att Vertigo även tidigare gett ut några av hans böcker, nämligen Siamesisk och Sauermugg Redux. […][...]

Det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till det stora landet i väster. Nu tänker jag inte så mycket på egenheten att godtyckligt bomba mindre länder – det är ju ett ganska entydligt osympatiskt drag. Jag tänker på förmågan att producera smarta, charmerande teveserier och sedan låta dem gå en plågsamt […][...]

Gammal står sig, än håller Philip Marlowe måttet. Jag har en mycket svag punkt för film noir. De fantastiska gamla deckarna med Humphrey Bogart i rollen som Marlowe och Lauren Bacall som den vackra och skärpta kvinnan han spelar mot. Gatorna är mörka och regniga, det ligger ett ständigt dis över staden vilket gör gatlycktorna […][...]